CD: Collected Chamber Music av Maria Lithell Flyg
Recension, Skivhyllan, Skivor torsdag, juli 25th, 2019
Maria Lithell Flyg: Collected Chamber Music: Tease – Interference; Stoft (Dust)°; The Thin Line Between Sorrow and Joy – Oboe Quartet•; Jag är en känslig själª; Dulog†; Längt inne i mitt huvud* (Footprint /Naxos). Speltid: 48’14.
Stockholm Saxophone Quartet, Martin Sturfält (piano)°, Astrid Lindell (cello)°•, Emmanuel Laville (oboe)•, Genéviève Martineau (violin) •, Eriikka Nylund (viola) •, Magdalena Meitzner (slagverk)ª, Linn Persson (saxofon)ª, DuoGelland†, Olle Persson (bariton)*, Cecilia Zilliacus (violin)*, David Huang (piano)*, en kör, Lone Larsen (dirigent)*
Betyg:
Det har varit svårt för kvinnliga tonsättare att slå sig fram i offentligheten. I Sverige började de göra sig hörda mot slutet av 1800-talet, även om det fanns komponerande ”fruentimmer” även tidigare. Men nu träder Elfrida Andrée, Helena Munktell, Valborg Aulin och, den på senare tid så uppmärksammade, Amanda Maier fram. Idag har vi glädja oss åt en rad framgångsrika namn som Anna-Lena Laurin, Ylva Skog, Victoria Borrisova-Ollas, Tebogo Monnakgotla, Britta Byström, Andrea Tarrodi och förstås Karin Renqvist, som börjar framstå som nestorn i församlingen. Lika känd är väl inte Maria Lithell Flyg, i alla fall har jag missat henne fram till nu. Men den aktuella cd:n med hennes kammarmusik visar att hon hör hemma bland de riktigt intressanta svenska tonsättarna idag.
Hon är generationskamrat med Skog, Laurin och Borisova-Ollas men inledde sin musikaliska karriär som sångerska på Stockholmsoperan. Efter hand har intresset för komposition tagit över. Att hon går sin egen väg framgår av hennes sex kammarmusikaliska verk för olika besättningar. Det längsta, för saxofonkvartett, är på lite drygt 10 minuter och heter Tease – Interference. Saxofonen är sällsynt och inte helt lätthanterlig i konstmusikaliska sammanhang. Men Lithell Flygs stycke är ett ovanligt lyckat exempel på att den ingalunda är omöjlig. Att hon har god hand med dess speciella klang framgår också av Jag är en känslig själ, ett atmosfäriskt stycke för slagverk och just saxofon. Att hon har lika god hand med oboen visas av oboekvartetten The Thin Line Between Sorrow and Joy, som också är skivans mest melodiska och traditionella bidrag. Här anas en engelsk ton, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att brittiska tonsättare har haft en viss faiblesse för oboen som instrument och för oboekvartetter. Men jag är också mycket förtjust i Lithell Flygares Stoft för piano och cello och för violinduon Duolog.
Längst inne i mitt huvud, som avslutar skivan, är en liveupptagning, vilket framgår av den irriterande och störande applåden drygt fem minuter in i stycket. Publiken måste ha trott att det var slut där. Det är hur som helst synd att man inte passade på att göra en studioinspelning i anslutning till konserten, både för tonsättarens och lyssnarens skull. Men den här fadäsen får inte förta glädjen över albumet i stort.
En rad av våra mer kända musiker – som Cecilia Zilliacus, Olle Persson och Martin Sturfält – medverkar och några uttalar sig entusiastiskt om musiken i texthäftet. Däremot saknas tyvärr en presentation av verken som framförs.
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.
