Roman: ABC-staden
Recension, Skönlitteratur söndag, november 13th, 2011ABC-staden
Måns Wadensjö
Albert Bonniers Förlag 187 s
Utkom 14 oktober 2011
”ABC-staden” är en roman för samhällsplanerare. Men roman, förresten? Den är en blandning av essä, autentisk arbetsdagbok och fiktion. Faktiskt en mycket njutbar och tänkvärd stilblandning.
Berättelsen om planeringen och framväxten av 50-talsförorten Vällingby, den första ABC-staden, är snarare en essä än en roman. Visionen om ABC-staden innehöll arbete, bostad och centrum. Författaren provar om visionen håller femtio år senare genom att bo ett år i Vällingby och jobba som nummerupplysare. Den mer eller mindre absurda beskrivningen av arbetet med att lotsa uppringarna genom livet är hämtad från författarens autentiska nätdagbok. Han låter bokens namnlösa huvudperson också bo (i andra hand) och arbeta ett år i Vällingby och reflektera över Vällingbys utveckling. Dessutom dyker några helt ovidkommande personer upp i korta avsnitt, till exempel Carina, Niklas och deras två barn Patrik och Camilla.
När hunden Signe kissar på köksgolvet förstår Carina och Niklas att något inte är som det ska och lämnar barnen på dagis, varpå föräldrarna tar henne till veterinär. Hunden kommer aldrig hem igen. Det är en kort historia på mindre än en sida och som läsare vet man inte om detta inträffar medan Signe fortfarande är valp eller om hon har hunnit bli gammal. ”ABC-staden” är full av sådana episoder som berättas rakt av utan något före eller efter.
Huvudpersonens förhållande till flickvännen Anna dissekeras inte heller sönder och samman. De träffas hemma hos varandra. Anna invaderar mer och mer av huvudpersonens liv och tankar. De går långa promenader för att utröna vad som är fel i deras förhållande. De gör slut. Hur de träffades, vad de ser hos varandra, varför förhållandet tar slut får man aldrig veta. Det är inte en sådan text. ”Istället är det en text som talar om saker som i sig själva är så meningslösa att de inte kan nämnas någon annanstans, om stunder när man – just för att de inte betyder någonting – inte är någonting annat än sig själv.” Citatet från sidan 170 är centralt för boken och relevant för författarens syn på Vällingby. Vällingby skulle bli en inkarnation av folkhemsdrömmen, ett paradis. Men de flesta arbetsplatser har försvunnit, Vällingby har blivit en sovstad och centrum är ett blåshål. Staden befinner sig i dvala, i väntan på att något ska hända eller att den ska bli färdig. Men kanske är det bara så när man ser Vällingby utifrån? När huvudpersonen har bott sitt år slutar han tänka på vad Vällingby egentligen är. Han smälter samman med sin stad, innan han åter sliter sig loss och flyttar vidare.
Måns Wadensjös första roman, ”Förlossningen”, kom ut 2009 och för den fick han Katapultpriset. Den handlade om hans erfarenheter av att arbeta på förlossningsavdelningen på Danderyds sjukhus. I sin andra roman har han fortsatt dra nytta av sina egna arbetserfarenheter men också problematiserat samhällsutvecklingen. I Vällingby bodde en gång i tiden Sveriges dåvarande statsminister, socialdemokraten Olof Palme. Nu kanske det är mera känt för en borgerliga privatiseringsmardröm, Carema Cares vårdhem Koppargården, där åldringar dör av vanvård.
Maria Larsson är friansskribent och f.d. bokmässearrangör
