Bok: Lädertratten av Arthur Conan Doyle

Inlagd av Sten Wistrand Bokhyllan, Recension, Skönlitteratur onsdag, juni 26th, 2024

Lädertratten

Arthur Conan Doyle

Översättning: A. Henriksson (moderniserad och reviderad i denna utgåva)

Hastur förlag. 28 sidor. Har nyligen utkommit.

 

Idag är väl sir Arthur Conan Doyle bara bekant som Sherlock Holmes upphovsman. Få torde, som jag i min tidiga ungdom, läsa hans humoristiska historier från Napoleonkrigen. Men han tillfredsställde även sin viktorianska samtids smak för övernaturligheter och spökhistorier, och det hör till saken att Doyle själv hade esoteriska intressen och trodde på det ena och det andra. Härom året publicerade Hastur förlag hans novell Thoths ring om egyptologen John Vansittart Smiths sällsamma upplevelser en natt bland mumierna på Louvren. Nu återkommer man med novellen Lädertratten. Åter tar oss Doyle till Paris, denna gång till Lionel Dacres mossbelupna bostad som rymmer ”en unik privat samling talmudiska, kabbalistiska och magiska verk”. Men det är ett egendomligt föremål som står i centrum för intresset, en stor gammal lädertratt av det slag man förr använde för att fylla kärl med vätska. En otydlig inskription pryder föremålet liksom märkliga märken runt pipen, som om någon naggat lädret med en slö kniv. Nog anar man vad det kan handla om – och jodå, visst förhåller det sig så.

Dacre har intresserar sig för vad han kallar drömpsykologi, där drömmen förutsätts kunna förmedla viktig information om olika tilldragelser. Tanken är att ett föremål ”som stått i nära samband med något utomordentligt starkt utbrott av mänsklig känsla /…/ behållit en viss atmosfär eller association, som det sedan är kapabelt att kommunicera med ett känsligt sinne”.

Den här tanken var uppenbarligen i svang runt sekelskiftet 1900 och förekommer även i E. F. Bensons spökhistorier. I ”Outside the Door” framlägger han hypotesen att det inte finns någon gräns mellan medvetande och materia. Det innebär att en tanke kan få materiella konsekvenser och att något som framkallat starka känslor bokstavligen kan sätta sig i väggarna där händelsen ägt rum. Denna psykiska energi har sedan förmågan att återskapa den traumatiska händelsen för den som är utrustad med rätt sensorer och träder in i rummet. Doyle tänker sig att detta kan ske genom att ett föremål alstrar drömmar som spelar upp den händelse där föremålet spelat en avgörande roll.

Alltså lägger sig berättaren att sova med den obehagliga lädertratten vid sin sida. Och hypotesen visar sig stämma. Resultatet är i detta fall, som man kunde förmoda, en vedervärdig mardröm. Och alla indicier pekar mot att den också är en sanndröm. Vad den har att berätta tänker jag inte avslöja här – men passa er för vilka föremål ni tar med er i sängen!

__________

Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.