CD: Svensk jazz X 3 (Sara Aldén, Sanna Ruohoniemi och Bob Hansson & Backlura)

Inlagd av Sten Wistrand Recension, Skivhyllan, Skivor lördag, mars 9th, 2024

SVENSK JAZZ X 3

 

Sara Aldén: There is no future (Prophone/Naxos)  Speltid: 45’43.

Sara Aldén (sång), August Björn (piano, harmonium), Daniel Andersson (kontrabas) och gäster på olika spår.

 –

–

–

–

–

–

Sanna Ruohoniemi: Let Everything Happen  (Eclipse Music). Speltid: 38’04.

Sanna Ruohoniemi (sång), Fredrik Lindborg (saxofoner och basklarinett), Daniel Tilling (piano), Lars Ekman (bas), Daniel Olsson (trummor)

 –

–

–

–

Bob Hansson & Backlura: Big Bang pågår (Prophone/Naxos).  Speltid: 44’28.

Bob Hansson (diktläsning), Tobias Wiklund (kornett), Cecilia Persson (piano), Daniel Fredriksson (trummor), Palle Sollinger (bas), Nils Berg (basklarinett, tenorsaxofon)

–

–

–

–

–

Sara Aldén har sin egen personliga framtoning som sångerska, och hur man förhåller sig till den misstänker jag i hög grad avgör vad man tycker om albumet med den rättframt nedslående titeln There is no Future. Det fungerar bra, för mig, i t.ex. titellåten och i ”What a Wonderful World”, mindre bra i ”Someday my Prince Will Come” som blir lite utrerad. Samtidigt är det roligt att hon vågar vara utmanande och släppa skönsången för det nästan påträngande uttrycksfulla. Hon räds inte att sticka ut. Och tro för all del inte att hon är oförmögen att sjunga innerligt och vackert. Vid sin sida har hon August Björn på piano och harmonium och Daniel Andersson på kontrabas. Men i titellåten dyker också en oväntad harpa upp, och på ”Misty” en saxofon. Och det fungerar så bra att de gärna fått nyttjas mer. Inte minst harpan är effektfull och härligt annorlunda i sådana här sammanhang.

Sin egen är också Sanna Ruohoniemi som på Let everything happen sjunger på engelska, svenska och finska. Att en låt som heter ”Helsinki mun” på ett eller annat sätt har med Helsingfors att göra anar väl även en finskspråkig analfabet som jag. Så visst blev jag lite förvånad när melodin visar sig väl bekant och i Sverige starkt förknippad med Stockholm genom Beppe Wolgers text ”Sakta vi gå genom stan”. Men låten är förstås ursprungligen amerikansk och nämner ingen speciell stad alls. Hur som helst låter det bra även på finska, och om jag förstår rätt betyder ”Helsinki mun” helt enkelt ”Mitt Helsingfors”. Att Ruohoniemi har amerikanska jazzsångerskor i ryggen står klart, men hon härmar inte utan har sin egen uttrycksfulla röst, i snygg samklang med Fredrik Lindborgs saxofoner och basklarinett, Daniel Tillings piano, Lars Ekmans bas och Daniel Olssons trummor.

Det album som sticker ut mest i sammanhanget är Big Bang pågår med poeten Bob Hansson och gruppen Backlura. Den som eventuellt blir orolig att Hansson tänker sjunga kan jag lugna direkt. Han sjunger inte. Han läser sina dikter till musik. Det kan vara en vansklig genre men fungerar här riktigt bra. Hanssons poesi är ju av det utåtriktade slaget, skriven för att läsa högt snarare än i tyst ensamhet. Här finns ett direkt tilltal, och kvintetten Backlura visar sig glädjande nog våga ta ut svängarna och inte bara agera försynt ackompanjatör och stämningshöjare. Bara det faktum att man slänger in en kornett till diktläsning är lite fräckt – och Tobias Wiklund, som också är den som står för musiken, är inte heller den som håller igen. Så det har blivit ett riktigt fräsigt jazz-album och en kärlekens höga visa av lite annorlunda slag.

__________

Sten Wistrand tillhör Kulturdelens redaktion.