CD: Daphnis et Chloé av Maurice Ravel

Inlagd av Sten Wistrand Recension, Skivhyllan, Skivor, Uncategorized måndag, februari 12th, 2024

Maurice Ravel: Daphnis et Chloé (Chandos /Naxos). Speltid: 54’09.

Sinfonia of London Chorus, Sinfonia of London, John Wilson (dirigent)

Betyg:

Finns det ljuvligare orkestermusik än Maurice Ravels balett Daphnis et Chloé? Den är en personlig favorit sedan gymnasiet. Efter skoldagens slut i maj låg jag på sängen i ett soldränkt rum och lät mig föras bort av Medelhavets vindar och vågor till den grekiska fantasi som Ravel lät ta musikalisk form. Då var det en vinyl med London Symphony Orchestra under Pierre Monteux på Deccas lågprismärke Ace of Diamonds som gällde.

Nu är det dags för ännu en inspelning av verket; det blir nog min femtonde. John Wilson dirigerar Sinfonia of London och Sinfonia of London Chorus. Och vad ska man säga om den? Helst inte så mycket. Men en varning kan vara på sin plats. Man traskar fram genom partituret och förvandlar Ravels helt underbart sensuella musik till trä och vadd. Så glöm Wilson!

Men vad ska man satsa på i stället? Det finns flera bra inspelningar. Låt mig nämna tre. Den klassiska är den med Pierre Monteux. Den gjordes av Decca 1959, men tro inte att ljudet är dåligt. Väljer man dessutom den remastrade utgåvan på Praga Digitals så låter det precis hur bra som helst. Bland modernare inspelningar väljer jag Pierre Boulez (DG) och Charles Dutoit (Decca). Till skillnad från Wilson kan de här tre vila i en fras och bygga en stegring som känns i kroppen. Och de kan förmedla den där soldränkta sensualismen som gör musiken så outsägligt ljuvlig: solglittret, fågelsången, vindens spel och havets dyningar. Jag toppar gärna med Pierre Monteux – som dessutom var den som uruppförde baletten 1912! Men väljer man i stället Dutoit, eller för all del Boulez, går man sannerligen inte heller fel.

__________

Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.