CD: Kammarmusik av Rebecca Clarke

Inlagd av Sten Wistrand Recension, Skivhyllan, Skivor fredag, februari 2nd, 2024

Rebecca Clarke: Sonata for Viola and Piano; Sonata in D Major for Violin and Piano; Sonata in G Major for Violin and Piano  (Oehms Classics/Naxos). Speltid: 61’40.

Judith Ingolfsson (violin), Vladimir Stoupel (piano)

Betyg:

En tydlig trend under senare år är skivbolagens intresse för kvinnliga tonsättare som mer eller mindre hamnat i historiens skugga – som Clara Schumann, Fanny Mendelssohn, Louise Farrenc, Amy Beach och Amanda Maier, men även mer moderna som Florence Beatrice Price, Zara Levina, Vítězslava Kaprálová, Grażyna Bacewicz och engelskorna Ethel Smyth, Ruth Gipps, Grace Williams och här aktuella Rebecca Clarke (1886–1979).

Clarkes produktion är inte omfattande och består huvudsakligen av kammarmusik och sånger. Första gången jag stötte på hennes namn var på en skiva där hennes pianotrio samsades med motsvarande verk av de kanske mer kända Farrenc och Beach, men det var Clarkes trio som stack ut som den klart mest intressanta. Hon var själv stråkmusiker, och känd som en av sin tids främsta altviolinister, så det är inte så konstigt att flera av hennes kammarstycken är för viola, violin eller cello. Här framför Judith Ingolfsson och Vladimir Stoupel tre sonater, två för violin och piano och en för altfiol och piano.

Det kryllar inte direkt av violasonater, så det är extra glädjande att Clarkes bidrag håller så hög klass. Det är helt enkelt ett strålande verk och utgör albumets höjdpunkt. Men violinsonaterna går sannerligen inte av för hackor de heller. Så nog förtjänar hennes musik all den uppmärksamhet som nu kommer den till del.

__________

Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.