Lyrik: Det sanna livet av Adam Zagajewski

Inlagd av Sten Wistrand Bokhyllan, Lyrik, Recension, Uncategorized onsdag, juni 14th, 2023

Det sanna livet: Dikter i urval

Adam Zagajewski

Översättare: Irena Grönberg

Förord: Emi-Simone Zawall

Norstedts. 102 sidor. Har utkommit.

 

En resenär och flanör i tillvaron, tiden och tanken

 

Man kan inte säga att Polen varit missgynnat när det gäller litterära nobelpris. Sex stycken har det blivit, om man räknar in Isaac Bashevis Singer som i alla fall var född där. Ändå är det lätt att räkna upp ett antal namn som mycket väl hade kunnat få det. Och vad Witold Gombrowicz beträffar inte bara kunnat få det utan borde ha fått det. Andra värdiga mottagare hade varit Tadeusz Różewicz och Zbigniew Herbert. Och när poeten och essäisten Adam Zagajewski dog i mars för två år sedan var det nog mer än en som lite besviket tänkte, att nu har Svenska Akademien missat tåget igen.

Som arg ung man i slutet av 60-talet krävde Zagajewski en dikt som talade klartext och inte gömde sig bakom dubbelbottnade ironier och kryptiska referenser. Men så fann han att litteratur som endast är motstånd och kamp riskerar att bli lika inskränkt som det den bekämpar. Det var dags att öppna poesin för världens mångfald och skönhet och även skriva ”om stunderna / då vänskapens gångbroar / verkar hållfastare / än förtvivlan”. Med tiden blev hans poesi allt mer öppen för världens sinnliga skönhet och tonen mer avspänd, liksom vänligt småpratande med läsaren. Jag kan tänka mig att Czesław Miłosz’ sena diktning var av betydelse för denna utveckling. Men här finns också drag av den Apollinaire som skrev ”Zon”, ett lite vemodigt distanserat men samtidigt vänligt bejakande betraktande av tillvarons förunderliga mångfald.

Zagajewski är en intellektuell poet i den meningen att han reflekterar över tillvaron och inte har något emot att understundom apostrofera någon filosof. Liksom i sin essäistik återkommer han till den kultur och historia som format oss och vår värld. Men han ser på sig själv som en främling på kort besök: ”jag undrar vem jag är, / en förbipasserande, som inte blir långvarig”. I hans dikter finns en ständig medvetenhet om allts förgänglighet. Men det är en medvetenhet som skärper blicken för det som faktiskt är och förstärker den sinnliga upplevelsen av ett här och nu. Som livsfilosof är katten större än den störste tänkare.

Zagajewskis poesi är relativt väl företrädd på svenska tack vare den suveräne översättaren Anders Bodegård. Efter hans död har Irena Grönberg tagit över stafettpinnen och ger oss nu, under titeln Det sanna livet, ett urval dikter hämtade ur Zagajewskis två sista diktsamlingar.

Liksom i tidigare dikter finns här självbiografiska skisser med motiv från barndomens Lwów och Gliwice, från ungdomens Kraków och från den vuxnes resor i Europa. Vi känner också igen den illusionslösa blicken som inte väjer för lidandet – men inte heller för vardagens under: ”det finns olyckliga människor / som förgäves söker tröst” och det finns ”dagar som tycks vara en grymhetens högtid”, men det finns också ”då och då stunder av uppenbarelse, / när kastanjeblommorna glimmar stolt” och ”trastungarna stapplar runt / i gräset”. Han är en resenär och flanör i tillvaron, tiden och tanken. Att leva är att förundras och att pröva sig fram: ”Vi lever, men vet inte alltid vad det betyder.” Eller som det heter i en annan dikt: ”Jag är bara en turist i den synliga världen”, en ”tankspridd turist” som ”älskar ljuset”.

Flera av hans sista dikter handlar om modern och, i mindre grad, fadern: ”Först nu tror jag mig vara nära / att finna den rätta tonen, / nu skulle jag kunna samtala med mina föräldrar – / men jag kan inte höra svaren.” Nu kan han sakna det som han en gång fann irriterande och skulle åter vilja höra modern berätta de där historierna som han hört femtioelva gånger och som han som ung var så trött på. Först nu, själv gammal, är han mogen att se henne ”i sanningens skarpa ljus, / skarpa och komplexa ljus, / komplexa och rättvisa, / rättvisa och ouppnåeliga/ ouppnåeliga och härliga ljus”. De orden skulle även kunna stå som en devis för hans egen poetiska gärning.

__________

Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.