CD: Symfoni nr 13 av Mieczysław (Moishe) Weinberg
Recension, Skivhyllan, Skivor fredag, november 2nd, 2018
Mieczysław Weinberg: Symphony No. 13; Serenade No. 4 (Naxos). Speltid: 53´04.
Siberian State Symphony Orchestra, Vladimir Lande (dirigent)
Betyg:
Mieczysław (Moishe) Weinbergs musik liknas ofta, och inte utan fog, vid Dmitrij Sjostakovitjs. Ändå var han ingen epigon utan hade sin egen röst. Weinberg var född i Polen men som jude flydde han till Sovjetunionen i samband med den tyska ockupationen av hans hemland 1939. Han blev kvar i Sovjet till sin död 1996 varför man också ser namnformen Moisej Vajnberg. Hans judiska ursprung kunde ha stått honom dyrt även i Sovjet då han i februari 1953 arresterades anklagad för ”judisk borgerlig nationalism”. Men lyckligt nog dog Stalin en månad senare och Weinberg slapp att hamna i läger.
Symfoni nr 13 är från 1976 och tillägnad minnet av Weinbergs mor som tillsammans med sin man och sina döttrar dog i ett tyskt fångläger 1940. Så det är inte förvånande att det är ett mörkt och dystert verk. Tonspråket är stramt och modernistiskt på ett sätt som är rätt långt från det vi förknippar med hans mentor Sjostakovitj. Kontrasten till skivans andra verk, den lättsamma och klatschiga och allt annat än djuplodande Serenad nr 4 från 1952, är minst sagt slående. Det är ingen tvekan om att det är symfonin som är det tungt vägande verket av de två, och det är nog inte heller någon tvekan om att Stalin skulle ha gillat den optimistiska serenaden bättre.
Det har kommit en hel del Weinberg-inspelningar under senare år. Men inget av dessa verk har spelats in tidigare. Bara det gör utgåvan välkommen, desto mer som symfonin ytterligare bidrar till att förstärka hans position inom 1900-talsmusiken.
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion
PS. Missa inte Weinbergs kammarsymfonier på ECM.
