CD: Creation med Keith Jarrett
Recension, Skivhyllan, Skivor fredag, juni 26th, 2015
Keith Jarrett: Creation (ECM/Naxos). Speltid: 72’36.
Keith Jarrett (piano)
Betyg:
–
Det började med den legendariska Kölnkonserten. Året var 1975 och ECM var på plats och spelade in. Sedan dess har man dokumenterat åtskilliga av Keith Jarretts stora solokonserter runt om i världen. Det senaste albumet, Creation, är emellertid ingen sammanhållen konsert utan bygger på inspelningar från olika evenemang i Toronto, Tokyo, Paris och Rom under 2014. Jarrett har valt ut nio improvisationer och sammanställt dem till en svit. Albumet bjuder inga överraskningar, även om det jazziga är klart nertonat. Snarare kan man tala om improviserad klassisk musik i senromantisk anda.
Jarretts bästa konserter, som t.ex. den i Rio 2011, uppvisar ett brett register som spänner från det mjukt melodiska till det hårdfört rytmiska. På Creation är det mesta lågmält och allmänt vackert, ibland med dragning åt det ljuva och söta, ibland med ett patos som känns lite ihåligt. En del improvisationer börjar annorlunda och spännande som spår 6 med sin subtila impressionism à la Ravel och spår 8 med sin mer sakligt modernistiska stil – men efter ett tag är det som om Jarrett följer minsta motståndets lag och försjunker i det intresselösa välbehaget igen. Kanske lite orättvist tycker jag mig se honom sitta i vit smoking vid en vit flygel för att i skenet av tända kandelabrar bjuda sådär lagom stämning åt en tjusig restaurangpublik.
Detta sagt är allt naturligtvis oklanderligt spelat. Många kommer säkert att älska den här skivan, och man kan bara beundra Jarrett som även med inkopplad autopilot vet hur man skapar absolut välljud.
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion