Ur led i tiden – är Putin

Inlagd av Dixie Ericson Dixit söndag, maj 11th, 2014

Vladimir Putin gör ingen besviken. Tvärtom han livar upp oss i Väst med sin muskulösa politik och sin oförblommerade makthunger när han spelar bluffstopp på den internationella politiska arenan med Ukraina i potten. Han har redan bluffat till sig Krim. Det märks inte minst på vår egen utrikesminister Carl Bildt som skorrar lite extra aristokratiskt när han lägger ut texten om det utrikespolitiska läget i allmänhet och Putins barocka manér i synnerhet.

Putin är på sätt och vis bra att ha.  I hans expanderande slagskugga döljs det faktum att EU saknar ett moraliskt ledarskap med humaniteten i fokus: 646 människor drunknade på 18 dagar vid Lampedusa. Och drunkningsdöden fortsätter medan turisterna dricker färgglada drinkar, solar och badar vid Medelhavets ständer. Och i Bryssel talar man och talar och talar. Dessutom är det nöjsamt för oss skribenter att kunna paradera alla gamla nationella klichéer som att Den Ryska Björnen spänner musklerna och rör sig. I riktning bort från Europa medan president Putin blickar bakåt mot högringen av Sovjetunionen. Och att kittla den gamla rysskräcken. Vem har glömt 1809 när ryssen tog Finland från oss – och sågfilarna. Det har nästan alla säkert gjort.

Tecknen på väggen att Putin inte är vår man i öst har funnits länge. Som i de Kafkaeska skådeprocesserna mot Rysslands då rikaste man Michail Chodorkovskij, en i de snuskigt rika oligarkernas krets. Affärsman, oljekung, filantrop och författare. Han fick inte mycket hjälp av sina vänner i Väst, fett avlönade konsulter och revisionsfirmor. De backade snabbt för det skrämmande rättssystemet och Putin och hans hejdukars hotfulla attityd bakom KGB-pokerfacen. Chodorkovskij är av judisk börd vilket gjorde honom till en måltavla för den ryska antisemitismen, aldrig långt borta. Med Putins goda minne.

Chodorkovskij hade oförsyntheten och det naiva modet att inför öppen ridå peka ut Putin själv som den ryska korruptionens toppfigur. Därmed var han dömd att bli av med sina tillgångar.  Han gavs chansen att fly men tog den inte. I strafflägret JaG 14/10 tilldelades han rätten att under ett decennium ostörd tänka fritt och be till sin gud  Han släpptes förra året benådad av Putin.

I Putins världsbild finns det historiska filosofiska och politiska trådar att dra i. Han citerar gärna ryska filosofer från 1800-talet och 1900-talen. Kreml har till och med ålagt regionguvernörerna att läsa tre filosofiska verk. I ett av dem Ivan Iljins Våra arbetsuppgifter. heter det. ”Vi hoppas och tror att den stund kommer då Ryssland reser sig ur sönderfall och förnedring och inleder en tidsålder av ny utveckling och storhet”.

Patrioten Putins vision verkar snarlik den som islamistiska fundamentalister företräder: kvinnorna ska tiga i församlingen och ägna sig åt traditionellt kvinnliga dygder och omsorger. Hbt-personer är en styggelse inför Gud och ”normala” människor; de förstör samhället och det uppväxande släktet. Ryssland ska hållas rent från Västs manifesterade ateism, materialism, sedeslöshet och moraliska röta.

Det är därför inte överraskande att det från 1 juli i år är förbjudet enligt lag att svära i medierna. I vid tolkning eftersom litteratur och dramatik räknas med. Det kliar alltid i fingrarna på auktoritära makthavare att ge sig på språket för att rena det och ge det den rätta patriotiska lödigheten genom språketnisk rensning. Det finns nog dessvärre, inte bara i Ryssland, ett folkligt stöd för ett förbud mot svordomar och fult språk i allmänhet. Ibland med religiösa övertoner. Givetvis finns det ingen entydig definition av svordomar. Det bidrar till osäkerheten. Precis som makthavarna vill. Godtycket är ett politiskt vapen i sig.

Helt följdriktigt lagfästes också en enligt Putinismen sann tolkningsmall av andra världskriget lagom till den 9 maj. Segerdagen i det stora fosterländska kriget som ryssarna benämner världskriget. En lag som kriminaliserar en historieskrivning som för fram kritik mot Röda Armén och nyanserar det historiska skeendet innan krigsutbrottet och efterkrigstidens sovjetiska expansion.

Kriget ska tydligen betraktas som en gemensam hjältemodig insats av Josef Stalin och det ryska folket. Röda arméns övergrepp är tabu. Över allt detta får tydligen ingen skugga falla. Västländerna bär hela till skulden till krigsutbrottet för sin undfallenhet mot Hitler. Stalin har ingen som helst skuld i sammanhanget. Molotov-Ribbentrop-pakten, icke-angreppspakten mellan Sovjetunion och Tyskland, som i ett hemligt protokoll delade in Östeuropa i en tysk och en sovjetisk intressesfär, ska betraktas som en icke-aggressiv säkerhetsåtgärd. Liksom alla sovjetiska annekteringar. Kanske också anfallet på Finland. Att en del annekteringar blev kvar efter kriget beror på att folken i till exempel Estland, Lettland, Litauen ville kvarstå under sovjetiskt styre.
Att vara rysk historiker har nog aldrig varit en sinekur. Men här är det fråga om att i ett demokratiskt land bli försedd med munkavle och uppmärksammas på politiskt osäkrade tabuområden där det gäller att träda varligt. Försiktighet är silver och tystnad är guld. Och en bok som Anthony Beevors Stalingrad är säkert omöjligt att ösa ur utan åtgärder från staten. Speciellt Beevors ironiska konstaterande att Hitler, den enda som Stalin litade på, svek honom, faller nog inte i god jord. Det gäller säkert också Beevors och bokens bild av ett blodbad som endast är möjligt när två brutala diktatorer med total likgiltighet för människoliv för krig.

Putin och Berlusconi är vänner.  Putin ingår numera i ett italienskt uttryck med hemortsrätt i medierna, nämligen il letto di Putin, Putins säng. Uppsnappat i avlyssningar av rättvisans tjänare. Han har nämligen skänkt Berlusconi en rejäl dubbelsäng, en så kallad letto matrimoniale.  Den har fungerat som en tummelplats för så kallat bunga bunga med brudar i Berlusconis villa på Sardinien.

Relationen till Berlusconi avslöjar en del om Putins världsbild. När han försvarade sin av rättvisan ansatte vän, hävdade han enligt tidningen La Repubblica i september förra året  att om Berlusconi varit homosexuell skulle ingen ha lyft ett finger mot honom.”Berlusconi, tillade han, står inför rätta därför att han lever med kvinnor”
Det gäller att hörsamma kung Claudius varning i Hamlet: ”Madness in great ones must not unwatched go.”

Ur led i tiden är Putin.