James Bond fyller år

Inlagd av Peter Ekström Essä söndag, september 23rd, 2012

James Bond fyller 50 år. I alla fall på film. I alla fall på viss film. Böckerna om Bond började komma ut redan 1953 men den första filmen gjordes alltså 1962. För att fira detta är ytterligare en film om James Bond på gång. Av de ”officiella” Bondfilmerna (alltså de producerade av Eon) blir det nummer 23. Men det finns också två biofilmer som är producerade av andra bolag samt en gammal och nästan helt okänd TV-film. Hur man än räknar är alltså Bondfilmerna inte bara en av de längsta filmserierna utan också en av de mest framgångsrika.

Det var Ian Fleming (1908-1964) som skapade den engelske Secret Service-agenten James Bond. Han hade själv arbetat inom den engelska underrättelsetjänsten under Andra världskriget. Namnet James Bond lär han ha tagit från författaren till en bok om Västindiens fågelliv. Efter kriget hade han bosatt sig på Jamaica. Först ut av böckerna var Casino Royale 1953. 12 romaner, två novellsamlingar och någon enstaka lös novell blev det innan Ian Fleming dog. Senare har en rad författare tagit sig an James Bond och ett stort antal böcker, tecknade serier och fristående filmmanus har tillkommit efter 1964.

James Bond slog igenom på film 1962 med Dr No (Agent 007 med rätt att döda). Huvudrollen spelades av Sean Connery. Trots att filmen var en lågbudgetproduktion blev den en gigantisk succé som skapade en egen genre och fick massor av efterföljare. Figuren James Bond blev en av den västerländska kulturens ikoner. Hans debut skedde samtidigt som Hugh Hefner lanserade tidskriften Playboy i USA. Hefner och Fleming var kompisar. Tillsammans skapade de en mansbild som skulle dominera västvärlden fram till slutet av 1960-talet.

Redan 1954 spelades Casino Royale in som TV-film med Barry Nelson som James Bond och Peter Lorre som skurken Le Chiffre. Det gav inga större efterverkningar men filmrättigheterna till boken kom därmed på ”avvägar”. Därför filmades Casino Royale igen 1967 med David Niven som James Bond. Trots en imponerande och överraskande rollista med bland andra John Huston, Ursula Andress, Orson Welles, Peter Sellers, Jean-Paul Belmondo och Woody Allen, så beskrivs denna version av Casino Royale ofta som en av filmhistoriens sämsta filmer. Och då ska man komma ihåg att det finns hård konkurrens om att erövra den titeln.

Den senaste omgången av James Bond-filmer inleddes med ny version av Casino Royale (2006). Eon hade till slut lyckats köpa rättigheterna så nu kunde också den bli en officiell Bond-film. Därmed var dock inte allt frid och fröjd. Efter ganska mycket spekulationer och hemlighetsmakeri avslöjades att James Bond skulle spelas av Daniel Craig. Detta upprörde många Bond-fans. Varje skådespelarbyte i den långa serien har medfört protester. Det finns till exempel somliga som menar att endast Sean Connery kan vara James Bond. Men just Daniel Graig verkar ha rört upp fler känslor än vanligt. Det bildades till och med anti-fan-klubbar. Kritiken har lagt sig. Daniel Craig förnyade James Bond med Jason Bourne-filmerna som förebild. Tuffare, snabbare tempo, mer hudnära våld, lite skitigare.

Boken Casino Royale är inte någon action-historia. Dess verkliga spänningsmoment utspelar sig vid spelbordet i kasinot. De tidigare filmatiseringarna försökte lösgöra sig från detta. Också den senaste versionen tvingades gå långt utöver originaltexten för att göra storyn till ett klassiskt storslaget Bond-äventyr. Jag undrar lite varför det var så viktigt att få loss rättigheterna till boken när filmen har mycket litet med den att göra.

Det är omöjligt att göra James Bond politiskt korrekt. Hans isblå reaktionära kärna är gjuten under det kalla krigets hetaste dagar. Den, och hans kvinnosyn, låter sig inte förändras. Men Bond är inte helt oföränderlig. Både figuren och tonen i filmerna har ändrats. Det är inte så konstigt, det är ju mer än ett halvt sekel sedan den första gjordes. När Sovjetunionen kollapsade och Berlinmuren revs avslutades det kalla kriget. Hade James Bond funnits i verkligheten hade han då blivit pensionerad. Men nu är han inte en människa utan en kommersiell produkt och därför har man fått uppfinna nya fiender åt honom. Att han inte längre är förankrad i det kalla kriget har i någon mån tagit udden ur figuren. Han blev mindre farlig när han fick kämpa mot låtsas-skurkar. Detta sammanföll med att Roger Moore spelade Bond. I hans tolkning var det nästan frågan om att filmerna var ett slags parodier.

Det finns stora skillnader mellan böckernas James Bond och filmernas James Bond. Ja, utseendemässigt verkar han stämma rätt väl med Sean Connerys rollgestaltning, svarthårig med ”en okynnig” hårlock i pannan och en viss likhet med sångaren och låtskrivaren Hoagy Carmichael. Fleming som var en duktig tecknare gjorde själv en bild av hur han tyckte att hans hjälte skulle se ut.

Men vilken pistol James Bond föredrar växlar. Favoritdrinken är, åtminstone i Casino Royale, ett eget recept som bara har viss likhet med Vodka Martini (och den är inte skakad). Och bilen, som beskrivs som hans kära och enda fritidsintresse, är en konservativ Bentley från 1933.

Den stora skillnaden är dock att han framställs som ganska vek och tvekande i böckerna. Den kallhamrade mördaren har samvetskval och ångest. I vissa ögonblick verkar han vara en helt annan figur än den vi möter på film. Detta gör i och för sig inte böckerna till större litteratur men denne James Bond har i alla fall fler dimensioner än filmernas.

Motorn i de flesta böckerna är det kalla kriget mellan öst och väst. Det konkretiseras av Secret Service och CIA å ena sidan och SMERSH, som är ett slags påhittat sovjetiskt kontraspionage, å andra sidan. James Bond med sina pistoler, bilar och brudar har därmed i högre grad än de flesta andra fiktiva figurer ställts upp som västerlandets försvarare mot sovjetkommunismen. Han må vara engelsk, men förutom sitt snobberi, kunde han lika gärna vara amerikan. Han symboliserar det västerländska.

Den nya filmen som har premiär snart heter Skyfall och är regisserad av Sam Mendes. Det är Daniel Craigs tredje film som James Bond och den bygger inte på någon av Ian Flemings böcker. Svensken Ola Rapace spelar en av skurkarna.

Idag kämpar James Bond inte mot Ryssland. Han har dock ännu inte värvats i ”kriget mot terrorismen” på något riktigt tydligt sätt. Han slipper inte låtsasskurkarna. Hans smoking är numera inte helt skrynkelfri. Men med en lättklädd kvinna vid hans sida och en drink i handen kan han egentligen när som helst förväntas bromsa in sin Aston Martin framför Abu Ghraib-fängelset i Irak för att anmäla sig hos M för tjänstgöring. Han är tillbaka. Han är en vit västerländsk man.

—

Peter Ekström tillhör Kulturdelens redaktion

En äldre version av denna text har varit publicerad i Nerikes Allehanda 2006.