Hem » Kulturdelen rekommenderar, Recension, Skivhyllan, Skivor » SACD: Schuberts två sista pianosonater med Ronald Brautigam

SACD: Schuberts två sista pianosonater med Ronald Brautigam

Franz Schubert: Piano sonats D 959 (nr 20) & D 960 (nr 21)  (BIS/Naxos). Speltid: 81’42.

Ronald Brautigam (fortepiano)

Betyg:

 

”Nu hoppas jag att Brautigam går vidare och tar sig an Schuberts sonater”, skrev jag efter att ha hört hans inspelning av Schuberts impromptus. Och se, han har hörsammat mig! Nu kommer ett album med Schuberts två sista sonater, nummer 20 och 21, skrivna 1828 av en 31-årig tonsättare som inte hade lång tid kvar att leva.

Det som främst skiljer Brautigams Schubert-inspelningar från de flesta andra är att han trakterar ett tidstroget fortepiano. Det låter inte riktigt som en modern Steinway eller Yamaha, och det väcker inte allas förtjusning. Men mitt intryck är att dagens kopior är mer välljudande än gårdagens och kanske även lockar bättre pianister än förr. Lyssna bara på Brautigams banbrytande och närmast explosiva inspelningar av Beethovens samtliga verk för piano (BIS)!

Nu muttrar kanske någon att Schubert ju är mer lyrisk än explosiv och undrar hur Brautigam ska klara det. Lugn, bara lugn! Visst finns det mer subtila, inåtvända och, om man så vill, ömsinta tolkningar av dessa sonater, tolkningar som delvis har den moderna flygeln som förutsättning. Men Brautigam lyfter fram andra kvaliteter och ger oss en mer passionerad och kraftfull Schubert. Han har ett starkt driv i spelet, och fortepianots kortare klang bidrar till en distinkt tonbildning som gör sig bra i drillarna. Dessutom har han ett delikat anslag som får de långsamma satserna att sjunga.

När det gäller tidstrogna inspelningar är konkurrensen mycket måttlig. Men András Schiff på ECM bör nämnas. Han tolkningar är innerligare och mindre dynamiska än Brautigams, så lite drastiskt kan man säga att valet står mellan en mer introvert och en mer extrovert Schubert, där båda kvaliteter som talar för sig. Till saken hör också att Brautigams instrument har en fylligare och rundare klang än Schiffs. Så glöm fördomarna om fortepianot som bonkigt och klonkigt.

Brautigam sveper in som en frisk fläkt och får mig att höra denna helt underbara musik på nytt. Här möter en Schubert som vet vad sorg är – men som också är full av livsglädje.

__________

Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.

PS. Vill man ha dessa sonater framförda på modern flygel – och det vill man ju också! – finns en uppsjö av inspelningar att välja bland, t.ex. Murray Perahia (Sony), Francesco Piemontesi (Pentatone) och Krystian Zimerman (DG).

Share

Kommentarerna är stängda

Okonstmuseet

  • Veikko Aaltona – hötorgskonstens kung

    Äntligen! Långt efter att jag egentligen slutat samla på okonst […]

    Share
  • Merchandise

    Merchandise är ett engelskt ord som rätt och slätt betyder […]

    Share
  • Troféer och priser

    Troféer och priser har funnits länge. De är symboler för […]

    Share
  • Mat

    Alla livsmedel används inte till att äta. Det finns mat […]

    Share
  • Djurdelar

    Det förekommer djurdelar inom konsten. Det är inte bara Damien […]

    Share

Blå Kalender

Kulturbloggen

© 2024 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree