JAG VAR DÄR

Inlagd av Björn Reimers Recension, Scen söndag, november 10th, 2024

 

JAG VAR DÄR
Manus: Peter Ivan Ericson
Regissör och producent: Peter Krantz
Kostym och ljus: Jennifer Ljusterås
Foto: Sara Duveng

På scen: Jennifer Ljusterås, Peter Krantz, Sylwia Rakowska, Amanda Larsen, Tuva Adamsson, Emilia Wunder, Elias Hellqvist, Rickard Jutegrim, Edward Bergman, Anna Karlsson, Caroline Gustafsson, Wilma Orebrand, Kajsa Agerhem, Emilia Ekman.

 

Fanns det en tid där tillsammans var den enda vägen, där det inte fanns ett jag utan ett du? Det är en av många frågor som ställs i föreställningen ”Jag var där”. Jag kan redan här säga att trots alla de både små och stora frågorna som ställs så levereras inga svar. Svaren finns kanske hos oss som publik, men det är bara om vi vågar ställa alla dessa frågor till oss själva och bemöta dem med ett öppet sinne. Frågorna finns omkring oss dagligen i nästan varenda skrymsle och vrå. De riktar sig till alla, både barn och vuxna. Det handlar om vårt förhållande till Internet, till sociala medier och till varandra. Du har hört dem så många gånger att de drunknar i samma brus som det du möter på nätet. Skillanden mellan vardagen och föreställningen är att här får du känna på att myntet alltid har två sidor, att inget är enkelt.

 Under en dryg timme spelas ett antal scener upp. Scener ur vardagen, men mer naket, myntets båda sidor och i gråskalor. Vi möter familjen som åkt på en dyr skidresa, men via sociala medier befinner sig på helt andra ställen. ”Något har kommit emellan oss säger pappa Sören i en förtvivlan i att inte nå varken sin fru eller sina döttrar. Någon som känner igen sig?

Vi möter också 14-åriga Ebba som osäker och sårbar blir ett enkelt byte för grooming. Att förstöra en människas liv är tyvärr alltför enkelt, det händer hela tiden och vi står handfallna utan att kunna stoppa förövarna.

Är ”Herr Kantarell”/”Svenne Banan” en farlig person eller ett offer? Kanske båda delar. Ett nättroll som har”hatet som hobby” men som samtidigt är både olycklig och ensam.

Isak säger att jorden är platt. Hur låter han sig luras av uppenbara lögner, fantasier och bli uppslukad av historier på nätet? Vad krävs av omgivningen för att kunna stoppa och avslöja en potentiell våldsman som är styrd av konspirationsteorier? När förstår man att Isak kommer att gå över gränsen? Svaret står skrivet bland samma stjärnor där Isak lever sitt liv. Annars hade vi inga skolskjutningar.

 Mats blev 25 år. Hans liv utspelades på nätet, gamingens digitala värld innan sjukdomen tog hans liv. Var han ensam på sitt rum där det oftast var mörkt och persiennerna nere? Den frågan ser jag som lite mer intressant än andra. När han dog tändes ljus på många ställen utöver Europa. Därifrån kom också hälsningar. Kan man ha digitala vänner som enbart uppträder som avatarer i ett spel och som tillfredsställer på samma sätt som vardagskontakter på på fiket runt hörnet? Vi bör givetvis fråga ”någon Mats” innan vi dömer. Hur många har gjort det.

 På nätet möter vi dagligen lycka, flärd och rikedom. Vi möter de som kallar sig Influencers som en del av det ”vackra folket” De som tjänar stora pengar på att bara visa upp lyxprylar, smink och sin egna hud. Avundet hos publiken står som spön i backen, men är de själva lyckliga. Är miljonerna på banken ett tecken på att de lyckats? I föreställningen får du träffa Aurora och hennes mamma. Fundera sedan på hur hon känner. Känner på riktigt, innerst inne.

Som sagt, det ställs ett stort koppel av frågor. Du får själv fundera ut svaren. Som när ett barn egentligen blir vuxen? Inte känner sig vuxen utan när, på riktigt. Vad händer när den digitala omgivningens alla krav och påverkansknep stjäl ens fantasi. När AI-algoritmerna känner dig mer än du själv. När de helt styr din eller dina närmastes vardag? 

 

JAG VAR DÄR är en föreställning det är omöjligt att gå opåverkad ifrån. Vi, i stort sett alla åldrar lever stora delar av våra liv på nätet, i sociala medier. Där är vi fast, men hur skiljer vi på gott och ont, bra och dåligt, viktigt och oviktigt? De finns lite av allt. Ta en sväng till Kungsteatern i Karlskoga så får du en släng av båda sidorna av myntet. I övrigt, bara frågor, väldigt få svar.

 Regissören och skådespelaren Peter Krantz skriver i programbladet att Teaterföreningen Lyset har gjort det igen, Riktat scenens ljus mot vår samtid. Kan bara instämma. I övrigt en mycket välspelad föreställning, där här ingen nämns och ingen glöms. Jag kan bara rekommendera dig att göra ett besök, det kommer du inte att ångra.

BJÖRN REIMERS
Frilansjournalist