Sensommarens sista Wallanderbakelse

Inlagd av Kulturdelen Krönika torsdag, september 12th, 2024

Inne på Fridolfs konditori höll ägaren Hédi Chermiti på att torka golvet när jag kom in. Vi stänger snart, sa han. Han la ifrån sig moppen och kom fram till disken. Det var tredje gången på kort tid som jag var där. Wallander? frågade han och jag nickade. Han la upp ett ljusblått nästan turkosfärgat bakverk på ett fat. Wallanderbakelsen, som består av sockerkaksbotten, hallonsylt, vaniljkräm, grädde smaksatt med punsch, marsipan och en klick grädde med ett choklad-W högst upp, hade tidigare en mörkare blå färg. Förändringen beror på marsipanleverantören. Men den nya fungerar lika bra, säger Hédi. Marsipanen kommer i stora lådor till Fridolfs som sedan kavlar ut den. Henning Mankell som skapat berättelsen om poliskommissarien Kurt Wallander protesterade mot att hans Ystadspolis gav namn åt kaffebröd. Han ville inte att man skulle tjäna pengar på romanfiguren. Under en period hette den W-bakelsen innan Claes och Catharina Wallander som äger Gripsholmshus AB i Mariefred skrev ett brev som godkände att Fridolfs sålde den i deras namn och på det viset återuppstod Wallanderbakelsen.

Kurt Wallander besöker ofta Fridolfs konditori vid Sankt Knuts torg i närheten av järnvägsstationen. Ibland köper poliskollegan Ove Hansson wienerbröd där till sina arbetskamrater. I Mördare utan ansikte promenerar Wallander genom gränderna till Fridolfs och dricker en kopp och äter en kanelbulle. Han tar upp sitt anteckningsblock och borstar bort några smulor från bordet. Efter en halvtimme har han gjort en sammanställning över de frågor som han vill ha svar på om mordet på paret Lövgren i Lenarp.

I Hundarna i Riga kör Wallander ner till centrum och parkerar sin blå Peugeot på Stickgatan som han brukar och går de smala och slingriga gatorna ner till Fridolfs. Han äter några smörgåsar och dricker ett glas mjölk och tänker igenom vad som hänt senaste dygnet. Han gör anteckningar på en pappersservett. En röd flotte har flutit i land med två döda män. Den ena är mördad med ett pistolskott genom hjärtat. I deras kläder finns ingenting som talar om vilka de är.

I Mannen som log springer Wallander genom regnet till bilen och kör till Fridolfs där han dricker kaffe och äter några smörgåsar. Han tänker på vännen Sten Torstensson som kommit till honom och bett om hjälp. Den gången hade han avvisat honom. Det minsta Wallander kunde göra var att till varje pris få klarhet i vem som hade mördat honom. I Steget efter går Wallander in på ett fik vid Stortorget, alltså inte stamstället Fridolfs, och köper ett wienerbröd just efter att ha varit på sjukhuset där han fått veta att han har diabetes. Han skjuter beskedet ifrån sig. Han kan inte ta in det. Det gör för ont. Det dröjer innan han accepterar sjukdomen

och berättar för sin omgivning.

Hédi skulle köra ner till stranden efter stängning. Där skulle han ta en promenad med hunden. Själv hade jag just badat och solat. Det var skönt. Ljumma vindar och varmt i vattnet. Ljud från vågorna som slog in blandades med ljud från lekande barn under en av sommarens sista dagar. När Hédi plockade in stolar och bord från uteserveringen fick jag skynda mig att äta upp.

Hédis hundpromenad fick mig att tänka på Krister Henrikssons Wallander som bor vid havet och är ute och går med sin hund Jussi på stranden. Men Henrikssons Wallander är inte min Wallander. Min Wallander bor i en tvåa på Mariagatan. Han drömmer om att någon gång bo vid havet. Den blå Peugeot som han parkerar på Stickgatan innan han går till Fridolfs är gammal och behöver repareras. Om han tar ett banklån kanske han har råd med en bättre bil.

—

Magnus Gustafson

 

Wallanderbakelsen på Fridolfs konditori i Ystad

Wallanderbakelsen som serveras på Fridolfs konditori i Ystad har förändrats. Marsipanen har blivit ljusare och glasyren i form av ett W har försvunnit. Det var Helene Ström, som ägde fiket 2004–2005, som uppfann Wallanderbakelsen. Efterföljarna har förvaltat hennes skapelse. Sedan 2016 drivs stället av Hédi Chermiti.

Fridolfs konditori öppnades 1938 av ägaren Fridolf Mårtensson. Konditoriet sköttes av Fridolf och hans fru Annie. Konditorer var Gösta Jönsson och Allan Lindahl. 1968 tog Allan Lindahl och hans familj över konditoriet och drev det fram till 1986.