Vilka är vi där framför TV:n?

Efter att ha suttit framför TV:n i 120 minuter och sett finalen av den svenska melodifestivalen ville jag fortsätta in i musikens värld och valde Netflixdokumentären ”The Greatest Night in Pop” som släpptes tidigare i år där man får följa Lionel Richie och Michael Jackson som skriver låten ”We are the world” och under en natt i januari 1985 tillsammans med ytterligare 43 av de största artisterna i USA spelar in sången till förmån för svältande barn i Etiopien.

SVT:s finalprogram med 12 svenska (nåja) artister levererar ett professionellt underhållningsprogram i ett högt tempo, genomarbetat ut i fingerspetsarna där varje del av mediahantverkets yrkesskicklighet sitter som ett smäck. Ljussättningen är enorm, LED-scenografin utnyttjas till 100 procent, bildväxlingarna är fantastiska, ingenting går fel, ingenting lämnas åt slumpen. Det är så proffsigt så proffsigt!

Artisterna är också på toppen av sina förmågor och alla har slitit med koreografer, kostymdesigners, dansare och regissörer. Alla vill verkligen vinna det här och ta hem äran att få representera sitt land.

Jag sitter överväldigad i soffan och har under dessa två timmar helt svalt ner detta TV-piller som hyllats som årets mediahändelse och anses vara hela svenska folkets största angelägenhet.

Allt är så mäktigt! Själva mediet har tagit över musiken. Jag minns inte efteråt hur melodierna lät, minns inga texter och minns inga refränger. Paketet är så snyggt inslaget att jag glömde bort vad innehållet bestod av. Jag tänker på Marshall McLuhan och hans uttryck ”The media is the message” (1964).

SVT är ett av de erkänt bästa företagen i världen när det gäller att leverera en direktsänd tittarsuccé av detta format. Melodifestivalen ägs av SVT och syftet är att skicka en representant till Eurovision Song Contest som ägs av EBU (Europeiska radio- och TV-unionen) med 70 medlemmar och där Sveriges Television också ingår.

USA for Africa var ett välgörenhetsprojekt 1985 med 45 av världens största popartister som gick samman för att med musik göra allt för att lindra den stora hungersnöden i det svältande Afrika. I den nyss nämnda Netflixdokumentären finns en scen då Bob Geldof kommer in i studion och ställer sig framför alla medverkande världsartister och berättar om svälten, om alla barn som dör i Etiopien och om allvaret och budskapet i den sång som just ska spelas in. Där står artisterna som en tyst skolklass och tar in budskapet i låten. Dylan, Springsteen, Ray Charles, Tina Turner, Diana Ross, Willie Nelson och alla de andra står stumma. Det är rörande att se. Och det är mäktigt att få ta del av musikens kraft och möjlighet.

Singeln såldes i över 9,5 miljoner exemplar över hela världen.

Samtidigt som vi sitter i våra TV-soffor 2024 råder stor svältkatastrof i ett område där ett av medlemsländerna, vars statliga mediaföretag är medlem i EBU, med enorm militär kraft har sprängt sönder byggnader och infrastruktur och trängt ihop 2 miljoner människor i flyktingläger. Utan mat och vatten och utan läkarvård. Spädbarn dör, svälten är förödande. Över 30.000 människor har dödats i denna riktade militära aktion som inte kan betraktas som annat än ett folkmord. Över hela världen protesterar människor och organisationer. Till och med det mäktiga USA har höjt på ögonbrynen och vill få slut på denna omänskliga krigsföring.

Jag är en av över tusen svenska artister som skrev under uppropet om att inte låta detta krigsförande land få delta i den slutliga finalen av Eurovison Song Contest. Ett gigantiskt evenemang där varje land ska representeras och marknadsföras med sin egen låt och sin egen artist. Det betyder inte att vi stödjer terror. Tvärtom. Vi ser svälten i barnens ögon. Vi ser hur ett orättvist övergrepp sker i detta nu.

Här i Sverige drar vi in det ekonomiska stödet till hjälporganisationer som arbetar för att bekämpa svält och nöd och här i Sverige skriver vi under på EBU:s regler som säger att musik och politik inte ska blandas ihop. Det krigsförande landet är välkommet att medverka i den direktsända sluttävlingen som kommer att levereras med fantastisk LED-scenografi, tusen strålkastare, ballonger, glitter och fanfarer och inte minst leende medverkande artister som alla kommer att ge allt vad de kan för att föra sitt land till seger.

Musik är stort. Musik är mäktigt. We Are The World.

Men vilka är Vi egentligen? Innerst inne. Vill vi inte beröras av verkligheten och försöka påverka? Vill vi bara låta oss underhållas? Do we have a message?

There comes a time

When we heed a certain call

When the world must come together as one

There are people dying

Oh, and it’s time to lend a hand to life

The greatest gift of all

We can’t go on

Pretending day-by-day

That someone, somewhere soon make a change

We’re all a part of God’s great big family

And the truth, you know, love is all we need

—