CD: Musik av Pierre Sancan
Kulturdelen rekommenderar, Recension, Skivhyllan, Skivor söndag, juni 25th, 2023
Pierre Sancan: A Musical Tribute (Ouverture joyeuse; Concerto pour piano et orchestra*; Symphonie pour orchestra à cordes; Commedia dell’arte; Sonatine pour flute et piano°*; Toccata pour piano*; Caprice romantique*. (Chandos/Naxos). Speltid: 73’22.
Jean-Efflam Bavouzet (piano)*, Adam Walker (flöjt)°, BBC Philharmonic, Yan Pascal Tortelier (dirigent)
Betyg:
Pierre Sancan – det är bara att erkänna: jag hade aldrig hört namnet förrän denna cd dök upp. Och faktum är att mycket lite av honom finns inspelat. Hur som helst levde han mellan 1916 och 2008 och var verksam som tonsättare, pianist, dirigent och pedagog. Wikipedia konstaterar också att han är så gott som okänd utanför Frankrike – så min okunskap är måhända förlåten. Jag misstänker att denna hans relativa anonymitet har påverkat programsättningen på detta album, som presenterar honom i helfigur med såväl orkesterverk som kammarmusik och stycken för solopiano.
Det börjar glatt och frejdigt med en Ouverture joyeuse. Den följs av en pianokonsert, som får betecknas som huvudnumret. Här finns drag av såväl Maurice Ravel (vars två pianokonserter Sancan f.ö. spelat in) och kanske även lite Francis Poulenc. Några inslag låter som en direkt hälsning till Ravels vänsterhandskonsert. Det är hur som helst ett härligt verk som rymmer både vackert vemod och yster galopp. Att Jean-Efflam Bavouzet excellerar i solostämman, liksom i fyra korta stycken för solopiano, förvånar inte; han är ju en suverän Ravel-tolkare och var dessutom elev till Sancan. I flöjtsonatinen får han sällskap av Adam Walker som briljerar i denna mycket franskt eleganta musik. Det verk som skiljer ut sig är den korta symfonin för stråkar där vi möter ett kärvare tonspråk. BBC Philharmonic under Yan Pascal Tortelier, även han elev till Sancan, tycks älska den här musiken med dess både lyriska och läckra drag och med dess sprudlande goda humör som ibland interfolieras av ett mörkare allvar.
Texthäftet är utförligt och rymmer även Bavouzets och Torteliers personliga minnen av en uppenbarligen genomsympatisk människa och enastående lärare. Sancans produktion är inte stor men uppenbarligen naggande god, och jag har svårt att tänka mig en bättre introduktion än denna till hans tonsättargärning. Här är ett album som på ett strålande sätt fyller ett tomrum jag inte ens visste fanns. Det enda tråkiga är att Pierre Sancan själv inte fick uppleva denna musikaliska hyllning till honom.
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.
