CD: Gitarrjazz med Tomas Janzon, Dominic Mille och Jacob Young
Recension, Skivhyllan, Skivor söndag, maj 7th, 2023
Tomas Janzon: Nomadic (Changes Music). Speltid: 44’55.
Tomas Janzon (gitarr), Steve Nelson (vibrafon), Hilliard Greene (bas), Jeff Littleton (bas), Chuck McPherson (trummor, Tony Austin (trummor)
Betyg: 3
–
–
–
Dominic Miller: Vagabond (ECM/Naxos). Speltid: 32’29.
Dominic Miller (gitarr), Jascob Karlzon (piano, keyboard), Nicolas Fiszman (bas), Ziv Ravitz (trummor)
Betyg:
–
–
–
–
Jacob Young: Eventually (ECM/Naxos). Speltid: 42.48
Jacob Young (gitarr), Mats Eilertsen (kontrabas), Audun Kleive (trummor)
Betyg:
–
–
–
–
–
–
Tomas Janzon heter en svensk jazzgitarrist som slagit igenom i USA och nu är aktuell med Nomadic. Det är ett sympatiskt och välklingande album, där Janzon odlar en mjukt fyllig klang och genomgående spelar avspänt och melodiskt. Nästan lika viktig för soundet på hälften av låtarna är emellertid Steve Nelson på vibrafon, medan bas och trummor genomgående håller en jämn och stadig takt som det är lätt att gungas in i. Det händer kanske inte så mycket, men det är snyggt gjort.
Ungefär samtidigt som Janzon presenterar Nomadic kommer en annan gitarrist, Dominic Miller, lustigt nog ut med albumet Vagabond. Även här medverkar en svensk, nämligen pianisten Jacob Karlzon som härmed gör en suverän ECM-debut. Men det är album av mycket olika karaktär. Miller spelar akustisk gitarr och kan anknyta till klassisk spansk tradition. Ziv Ravitz och Nicolas Fiszmans trum- respektive basspel är också av helt annat slag. Deras roll är mindre att hålla takten än att bidra till klangbilden och atmosfären. Man skulle kunna säga att musikerna här hela tiden samtalar med varandra, kommenterar, gör inpass, träder tillbaka, ger och tar. Det gör Vagabond till ett mer varierat och stämningsrikt album, också mer eftertänksamt – kanske för eftertänksamt för somliga som föredrar Janzons mer målinriktade gång. Vagabond är det bästa jag hört med Miller, bättre än såväl Silent Light som Absinthe, men speltiden är anmärkningsvärt kort för en cd.
Norske Jacob Young placerar sig någonstans mellan Janzon och Miller. Liksom Janzon spelar han elgitarr, men Mats Eilertsen på kontrabas Audun Kleive på trummor intar roller som mer påminner om instrumentens interaktiva funktion på Millers platta. Men spelet är tuffare, ibland poppigare och då med starkt framhävd rytm. Soundet skiljer sig åtskilligt från såväl Janzon som Miller, och det beror inte bara på avsaknaden av vibrafon och piano. Men det skiljer sig också påtagligt från Youngs tidigare platta Forever Young som var lågmäld och lyrisk. Attityden är nu fränare och gåpåigare, låt vara med kontemplativa vilopunkter. Men de karaktäriseras mer av långsamt tempo och lägre volym än av de suggestivt mättade stämningar som Millers kvartett skapar.
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.
