Första länsmuseet att lägga ner?
Debatt tisdag, februari 7th, 2023I Ukraina bombar de ryska styrkorna inte enbart militära mål utan även civila. Bland annat siktar de in sig på historiska byggnader och objekt som är förknippade med den ukrainska identiteten och historien. Syftet med det är att utplåna det ukrainska kulturarvet utifrån tanken att detta område egentligen inte är någon egen nation utan bara en del av Ryssland. Att de ryska styrkorna lägger resurser på dessa mål är ett tecken på att det ukrainska kulturarvet är viktigt.
Men i Sverige tycks inte kulturarvet vara särskilt viktigt. Än så länge. Det politiska parti som säger att man vill prioritera kulturarvet eller andra kulturfrågor är nästan dödsdömt. Det är ingen politik som vinner röster. Vid sidan av sjukvården, skolan och gängkriminaliteten kunde man ju tänka att partierna ändå hade en medveten syn också på kulturområdet. Så verkar inte vara fallet.
Vad som är kulturarv är svårt att definiera. Det kan vara seder och bruk men också föremål, platser och byggnader. Vad som är viktigt kan vara mycket föränderligt. Det avgörande är hur vi ser på dessa företeelser – betyder de någonting för oss i en bygd, en region, en nation?
Ett sätt att bevara, visa och kommentera kulturarvet är att ta hand om det i ett museum. I Sverige har vi i varje län museer som har ett visst ansvar att göra just det. Dessa länsmuseer är väldigt olika varandra. Några få är stora, har hundratals anställda och omfattande verksamhet. En större grupp är ”mellanstora” med kanske 30-40 anställda. Och så finns det några som är små med minimala resurser. Örebro Läns Museum är ett av de små.
Örebro Läns Museum är visserligen litet men dels har det omfattande samlingar och dels var det först som länsmuseum i Sverige.
Genom en överenskommelse för många många år sedan fick Region Örebro län (dåvarande landstinget) fullständigt ekonomiskt ansvar för museet och Örebro kommun slapp ifrån helt. Det är ett märkligt förhållande eftersom skoleleverna i Örebro kommun genom åren alltid varit en mycket stor del av museets besökare och utnyttjat dess resurser. Det har kommunen inte ersatt alls.
2018 fick museets viktigaste lokal, huset på Engelbrektsgatan i Örebro, stänga akut. Byggnaden var så skadad att det var farligt för personal och besökare att vistas där. Det har inte varit öppet sedan dess. Planeringen just nu går ut på att museet ska kunna öppna igen 2026 (men det är ganska osäkert). Då kommer det att ha varit stängt i åtta år. Än så länge har ingen renovering kommit igång. De ansvariga på Region Örebro län verkar ha förhalat, glömt bort och räknat fel under lång tid. Varken politiker eller tjänstemän verkar vara särskilt intresserade av att invånarna i Örebro län ska ha tillgång till sitt kulturarv och kunna studera sin historia. Man kunde ju tycka att det vore en grundläggande rättighet. Så här står det i § 27 av FNs mänskliga rättigheter:
”Var och en har rätt att fritt delta i samhällets kulturella liv, att njuta av konst samt att få ta del av vetenskapens framsteg och dess förmåner.”
Eftersom museet nu varit stängt så länge är den ursprungliga kalkylen för kostnader för renoveringen, överspelad. Det hela kommer nu att bli väldigt mycket dyrare. Kanske måste också en del av projekteringen göras om.
Den 24 april ska ärendet upp i regionfullmäktige. Om det då blir avslag kan vi stå inför den skandalösa situationen att Örebro inte bara var först med att starta ett länsmuseum, vi blir också först med att lägga ner ett.
De politiska partier som sitter i regionfullmäktige behöver nu stå upp och deklarera hur de står i denna fråga. Att tiga nu är att låta vårt kollektiva minne, vårt kulturarv, förbli otillgängligt eller kanske raseras.
—
Peter Ekström är del av Kulturdelens redaktion
Denna debattartikel har också varit publicerad i Nerikes Allehanda och i Sydnärkenytt.
