CD: Orkesterverk av Francis Poulenc
Recension, Skivhyllan, Skivor torsdag, december 1st, 2022
Francis Poulenc: Les animaux modèles; Sinfonietta; Two movements from”Les Mariés de la Tour Eiffel”; Pastourelle (Chandos/Naxos). Speltid: 74´22.
BBC Concert Orchestra, Bramwell Tovey (dirigent)
Betyg:
Francis Poulenc beskrev sig en gång som häften gamäng och hälften munk. Och varför inte. Men vem är det man möter på detta album? I sinfoniettan från 1948 är det nog i första hand gamängen. Det är underhållande och snitsig och mycket fransk musik. Under komponerandet fann Poulenc att den tänkta sinfoniettan närmast blivit en symfoni, men han ändrade inte beteckningen. Och det kan man trots allt förstå. Längden, nästan en halvtimme, må vara symfonisk, men verkets lättsamma och lekfulla karaktär gör beteckningen sinfonietta passande. Gamängen möter vi också i de två korta satser som Poulenc skrev 1921 till Svenska Balettens föreställning Bröllopen i Eiffeltornet.
Men vad ska man säga om baletten Les animaux modèles? Den bygger på La Fontaines fabler och då är det ju lätt att tro att vi ska bjudas på trevlig och festlig underhållning. Så blir det också delvis. Men inte bara. Verket skrevs i Paris under den tyska ockupationen och fick sin premiär på Paris-operan 1942. ”Tänk dig alla tyska officerare och sekreterare i deras gråtråkiga uniformer på en så typiskt fransk tillställning” skrev Poulenc till en vän. Men vad som sannolikt gick den germanska publiken förbi var de anti-tyska musikaliska allusioner som tonsättaren smugit in. För Poulenc var baletten uppenbarligen också en hyllning till det egna landet som våldtagits av främmande makt. För den skull är den inte det minsta högtravande utan precis som hos La Fontaine presenteras sensmoralen med elegant fransk esprit och élan. Gamäng eller munk? Nja. Prima Poulenc? Absolut!
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.
