CD: Trumpetjazz med Jan Allan och Linnea Jonsson
Recension, Skivhyllan, Skivor tisdag, juni 7th, 2022
Jan Allan: Jan Allan Nonet/Octet at Village Jazz Club, Västeråas Sweden (Vax Records/Naxos). Speltid: 79’42 + 78’33.
Jan Allan (trumpet), Rolf Blomquist (tenorsaxofon), Hans Åkesson (altsaxofon), Erik Nilsson (barytonsaxofon), Torgny Nilsson (trombon), Rune Gustafsson (gitarr), Ove Lundin/Lasse Bagge (piano), Georg Riedel (bas), Johan Dielemans (trummor).
Betyg:
–
Linnea Jonsson: Fragments of Spring (Prophone/Naxos). Speltid: 40’09.
Linnea Jonsson (trumpet), Britta Virves (piano), Bjarni Már Ingólfsson (gitarr), Ingrid Schyborger (kontrabas), Kristian Remnelius (trummor), Anna Gréta Sigurdadóttir (piano spår 3)
Betyg:
–
–
För den som längtar efter ”gammal hederlig jazz” med svenska artister finns nu bot i form av ett välfyllt dubbelalbum med trumpetaren, och partikelfysikern (!), Jan Allan. Han har stått på jazzscenen sedan han som tonåring äntrade den i början av 1950-talet och spelat med de flesta, som Lars Gulin, Arne Domnérus, Rune Gustafsson, Lee Konitz, Gil Evans och Thad Jones, för att nämna några. Han var med i Radiojazzgruppen, och tillsammans med Bengt Hallberg och Georg Riedel bildade han Trio Con Tromba. Men här möter vi honom med hans nonett respektive oktett i två upptagningar från Village Jazz Club i Västerås. Året är 1991, och det var den 20 februari och 27 november som västeråsarna hade privilegiet att kunna avnjuta dessa gästspel. Det mesta är jazz-standards med välkända nummer som ”Come Rain or Come Shine”, ”Top Hat”, ”Anything Goes” och ”Body and Soul” och en del inte lika kända. Dessutom spelar man, jo minsann, ”Röd liten stuga, adjö”.
Linnea Jonsson tillhör senare generation svenska jazztrumpetare. Nu albumdebuterar hon, tillsammans med sin kvintett, med Fragments of Spring, där allt är nykomponerat av Jonsson. Att hon talar om titelspåret som en ”sång” känns naturligt. Det är verkligen melodisk sångbarhet som karaktäriserar hennes musik och spel, liksom ett drag av nordiskt vemod. Och man blir inte förvånad när hon nämner hur viktig naturen är för henne som inspirationskälla. Jag vet inte vilken relation hon har till Jan Allan som trumpetare, men nog anar man en viss släktskap i deras sätt att spela. Det är inte trumpetens aggressiva och högröstade potential som lyfts fram, inte heller dess coola storstadsensamhet, utan dess mjukt avrundade klanger.
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.
