Moralpsykologi: Det rättfärdiga sinnet

Inlagd av Kulturdelen Bokhyllan, Facklitteratur, Recension söndag, maj 29th, 2022

Det rättfärdiga sinnet – Om moralens psykologi

Jonathan Haidt

Översättning av Manne Svensson

Fri Tanke. 447 sidor. Utkommen.

 

Jonathan Haidt är professor i socialpsykologi vid New York University. I sin nya bok, Det rättfärdiga sinnet – Om moralens psykologi, vägleder han läsaren i hur man ska förstå moral, dess uppkomst och inslag av den i politiken. Den har en lätt och anekdotisk stil som lotsar läsaren framåt i moralpsykologi.

Boken kan sammanfattas med att människan följer en intuition vad gäller moral och därefter gör hon efterkonstruerade resonemang för att stödja denna intuition. Denna intuition uppstår i vårt undermedvetna, och det mesta av våra tyckanden härstammar därifrån. Väldigt lite ligger öppet för med medvetna. Moral är förmodligen en kombination av arv och miljö, där förnuftet i vis mån vägleder. De moraliska omdömen vi gör baseras i sin tur på sex receptorer, nämligen lidande, rättvisa, frihet, lojalitet, auktoritet och okränkbarhet. Vidare är människan något av en hycklare, då människan evolutionärt har gynnats av ett visst mått av egoism, samtidigt som hon är noga med att fälla moraliska omdömen, som ofta går i strid med egoism. Men människan kan också ingå i oegoistiska kollektiv.

Haidt menar att människor av naturen är själviska, men att de även söker sig till grupper då det evolutionärt är fördelaktigt. Bland annat religiös utövning kan vara en sådan samhörighet som knyter samman grupper och bildar moraliska system. Just för att människan är så bunden till andra människor, så är hon också moraliskt bunden till dem.

Haidt instämmer med David Hume om att förnuftet ska vara lidelserna tjänare. I moraliska frågor gör folk ”en moralisk bedömning omedelbart och emotionellt. Förnuftets resonemang var bara lidelsernas tjänare, och när tjänaren inte lyckades finna goda argument ändrade herren inte åsikt”, säger Haidt om ett refererat experiment om sociala tabun. Detta gör att om man vill ändra någons moraliska ståndpunkt så måste man ändra den emotionella intuitionen hos personen; man måste få dem att känna annorlunda, för fakta biter knappast.

Precis som sociologen och filosofen Zygmunt Bauman menar Haidt att den moral ett samhälle har, behöver den ha för att nå sina sociala mål. Moralen kommer i efterhand eftersom det gynnar den vägledande intuitionen, och eftersom intuitionen hos människor av naturen och kulturen är olika, finns det olika etiker, en pluralism. För ”[d]et är helt enkelt ett antropologiskt faktum att moraliska kriterier varierar mellan olika kulturer.” Haidt visar också att i icke-västerländska länder är kriterierna fler och mindre individualistiska.

Haidt menar att pliktetik och konsekvensetik är etiker ”som troligen mest tilltalar människor med hög grad av systematisering och låg grad av empati”. Genom antropologiska och psykologiska studier skriver han istället fram en moralisk pluralism och menar att det rättfärdiga sinnet måste bestå av flera olika moduler av etik, och att dessa utgörs av dygder kopplade till omtanke, rättvisa, lojalitet, auktoritet och helighet. Att enbart fokusera någon av aspekterna är att missta sig.

Enligt boken fokuserar den politiska vänstern främst omtanke och ärlighet, medan högern ofta omfamnar samtliga aspekter. Detta ger mer spelrum för den konservative att motivera sina moraliska handlingar, medan den vänsterliberala är mer begränsad i hur hen motiverar sina handlingar och tyckanden. Högern har därmed lättare att förstå vänstern, enligt Haidt, än tvärtom. ”Eftersom vänstern bygger sina moraliska matriser på ett mindre antal moraliska grundvalar är det ingen grundval som används av vänstern som inte också används av högern”. Men samtidigt menar han att vänstern och högern kompletterar varandra, de är som yin och yang i kinesisk filosofi; Haidt landar i en centerism.

Den främsta kritiken som kan riktas mot boken, och som den också till viss del uppmärksammar, är att den är deskriptiv och sällan normativ. Är det ett problem att vänstern fokuserar färre moraliska aspekter? En etik kan ju avsiktligt i ett historisk sammanhang välja att fokusera någon aspekt framför andra. Bara för att något är – förekomsten av antalet moraliska aspekter – betyder det inte att man nödvändigtvis bör agera efter det – att man ska betona dem alla. Det är dessutom anmärkningsvärt att den sociala konstruktionen centerism sammanfaller med, enligt författaren, psykologiska, givna kriterier för moralens beskaffenhet.

Vad Haidt förmodligen dock hade inskjutit, hade varit att de olika sätten att förstå moral hindrar vår förståelse av varandra. Vi talar olika moraliska språk, så att säga, och brister därmed i kommunikationen. Dessutom finns det risk att man förbiser stora delar av det mänskliga psyket, vilket kan få förödande effekter, om man moraliserar på vänsterkanten.  Men vad gör man med denna kunskap? Just det är kanske det mest intressanta. Om nu  Karl Marx hade rätt så ska inte filosofin deskriptivt tolka världen, utan normativt förändra den. Men boken är psykologi, inte filosofi. Men, oavsett var man står politiskt, vad gör man efter en läsning av Det rättfärdiga sinnet?

—

Isak Adolfsson