Fotoutställning: Håge Viktorsson
Bokhyllan, Facklitteratur, Recension, Utställningar lördag, maj 30th, 2020
Utställning: Redovisning.
Håge Viktorsson
Närke Kulturbryggeri, Örebro. 200529-
Bok: Kort, Bilder eller Taflor?
Håge Viktorsson
Eget förlag. 108 sid.
—
Håge Viktorsson (egentligen Hans-Göran eller nåt men who cares. Håge säger alla) är känd som fotograf och som framgångsrik bryggare. Det är tillsynes två helt skilda yrkesområden – två olika karriärer. Vad som förenar dem är hans person och personlighet. När han har intresserat sig för något så har han gått in för det med hull och hår. Så här säger han i en stor intervju i Nerikes Allehanda 200529:
”Jag är noggrann och nördig. Jag är intresserad av det jag håller på med. Jag ger inte upp i första taget utan att lära mig det mest inom den genren.”
Alltså blev han både en duktig fotograf och en duktig bryggare. Jag tänker att han lika gärna kunde ha blivit något annat. Det är inget fel på hjärncellerna. Kanske kunde han ha blivit en framstående ingenjör. Det skulle ha passat honom.
Nu gör han lite av ett bokslut som fotograf – en omfattande retrospektiv utställning som han har döpt till Redovisning. Man kan inte komma ihåg allt… Den visas på Närke Kulturbryggeri i Örebro ett tag framöver. Samtidigt är det premiär på en bok – ett praktverk – med titeln Kort, Bilder eller Taflor? Underrubriken är Färgxerox rakt av 1975-1982. Det är alltså bara ett av många avsnitt av Håges fotograferande men kanske det mest särpräglade och originella. I ett brev från 1982 beskriver han projektet:
”Jag och två polare valde ut 80 st [diabilder]. Det var vad jag hade råd med. Jag gjorde färgxeroxkopior därför att det är billigt snabbt och hållbart. Dessutom tycker jag att metoden gav bilderna en ’råhet’ som passar.”
Det är inte meningsfullt att jämföra Håge med andra fotografer (Robert Frank, Micke Berg…). Även om han någon gång skulle ha sneglat på någon annan fotograf så har han snabbt gått vidare. Han har växlat stil och gjort egna vägval. Det vore också fel att stoppa in Håge i något fack som till exempel ”punkfotograf”. Visst är bokens bilder punkiga men de sträcker sig ut över världen långt bortom den Stockholmsförort där han bodde de där åren. Dessutom är många av bilderna mycket finstämda trots xeroxteknikens råa kornighet och kontrast. Och i utställningen finns mycket annat.
Förutom bokens bilder visas bilder ur nio andra avsnitt av Håges fotografi. Det blir en mycket stor utställning. Täthängd på ganska liten yta. Massor med bilder i olika stilar och olika inramningar. Det är kalejdoskopiskt men funkar ändå mycket bra om man ger bilderna den tid som de är värda. Här finns finstämda naturbilder, porträtt av kompisar, familjebilder, burleska självporträtt, tekniska experiment och mycket annat.
I Nerikes Allehanda-intervjun säger Håge också så här:
”Fotografin är mycket ett hantverk för mig och bildmässigt är det autobiografiskt. Jag har knäppt runt omkring mig själv. Då har verktygen påverkat bildutseendet väldigt mycket.”
Hör ni inte hånskrattet?
Men även om Håge är en tekniknörd på ett sätt så finns inget distanserat i hans bilder. Han är själv väldigt närvarande – en medspelare snarare än en observatör. Samtidigt finns det ofta en provokation, en utmaning, i hans bilder. Under ytan pyr något – en livslång ilska kanske. Klasshat? De som känner Håge vet att han kan vara oerhört hjälpsam, varm och generös. Men ibland kan han också vara tvär och motvalls. Det är som om han hela tiden har, som amerikanerna säger, ”a chip on his shoulder” (fri svensk översättning: Han tar inte skit från någon).
Och idag är han en framgångsrik företagsledare. Hur går det där ihop? Tja, det är mycket som kan rymmas inom en människa. Håge må vara en nörd men någon snobb är han inte.
Det går en diffus gräns mellan nörderi och snobberi. Utomstående kan uppleva att de blir ganska hånfullt behandlade både av snobbar och nördar. Men det finns en avgörande skillnad – snobben vill framhäva sig själv medan nörden vill framhålla sitt speciella kunskapsområde.
Håge har gjort en massa bra bilder som man nu kan titta på. Han har också gjort en massa god öl (hans Stormaktsporter var länge rankad som världens bästa). Det kanske tyvärr inte blir så många nya bilder men ölen kan vi fortsätta att dricka av länge än. Jag är glad åt de bilder han gjort och åt den öl som jag ännu inte hunnit dricka.
—
Peter Ekström tillhör Kulturdelens redaktion
