CD: Pianotrior av Louise Farrenc, Amy Beach och Rebecka Clarke
Recension, Skivhyllan, Skivor lördag, januari 11th, 2020
Louise Farrenc: Piano trio No. 1; Amy Beach: Piano trio; Rebecka Clarke: Piano trio (Chandos/Naxos). Speltid: 72’04.
Neave Trio
Betyg:
Tre pianotrior som spänner över så gott som hundra år. Vad kan de ha gemensamt? Jo, alla har komponerats av kvinnliga tonsättare. Det kan idag låta som en rätt krystad anledning att samla dem på en cd, dessutom med samlingsnamnet Her Voice – som om kvinnliga tonsättare (till skillnad från manliga?) skulle ha en gemensam röst. Jag skulle inte ens säga att de har någon specifikt kvinnlig röst, hur man nu skulle karaktärisera en sådan.
Hur som helst: Först ut är fransyskan Louise Farrenc (1804-1875) som faktiskt var pianoprofessor vid Pariskonservatoriet, den enda kvinnan under 1800-talet. Men hon var remarkabel även på andra sätt som något av ”kärringen mot strömmen” i sin franska samtid. Där trenden var att sätta vokalmusiken högst ägnade hon sig åt instrumentalmusik, därtill gärna med tysk ton. Och hon höll sig inte heller till det ”kvinnligt passande” utan komponerade tre stora symfonier. Men här är det hennes Pianotrio nr 1 från 1843 som är på tapeten. Och om den är kanske inte så mycket att säga. Den är nästan 35 minuter lång och rätt opersonlig. Vill man bekanta sig med Farrenc skulle jag mycket hellre rekommendera den 3:e symfonin.
Rebecka Clarke (Hopkins Studio, Denver, Colorado, United States)
Mest känd av de tre tonsättarna på skivan är väl amerikanskan Amy Beach (1867-1944). Även hon kunde ägna sig åt stora former och är inte minst känd för sin symfoni, ”den gaeliska”, från 1894. Pianotrion skrev hon så sent som 1938, vilket kanske är lite svårt att tro då tonspråket är av ett äldre datum. För det i särklass mest intressanta verket svarar brittiska Rebecca Clarke (1886-1979) med sin Pianotrio från 1921. Här bränner det till och blir riktigt spännande med ett verk av en tonsättare som är på hugget. Hon griper direkt tag i lyssnaren och släpper inte greppet förrän drygt 20 minuter senare när den sista tonen klingat ut. Hade det bara varit för henne hade betyget blivit en 4:a.
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion
