Nederländerna: Amsterdam mm

Inlagd av Kulturdelen Resor onsdag, december 14th, 2016

Åka på konstresa till Nederländerna – vilken fantastiskt bra metod för att sätta fart på livsandarna! Efter att tidigare nästan helt ha missat Nederländerna blev jag på köpet blivit nästintill förälskad i landet. Till och med språket – som jag förut tyckte var bland det fulaste man kunde höra – har nu fått en underbar klang; jag njuter nu av att vältra mig i ach-ljud och att uttala ord som Rijksmuseum /Rächhhsmuseum/ och Van Gogh /fan Gåååcccch/…

Nederländerna kallas som bekant också Holland – ett namn som ursprungligen dock syftar på bara en av regionerna i detta flacka land, till ytan bara aningen större än Småland.

Efter landning på Amsterdams flygplats, Schiphol, fortsätter jag direkt med tåg till halvmiljonstaden Haag. Resan tar bara en halvtimme. Utanför tågfönstret sveper förbi åkrar, kanaler och urgamla gårdar förbi… Jag kan se framför mig hur van Gogh gick omkring under denna väldiga himmel och såg den fattiga lantbefolkningen gräva i de eviga åkrarna.

Haag, alldeles vid Atlantkusten, är Nederländernas administrativa huvudstad, därtill säte för bl.a. Internationella skiljedomstolen. Stan har en charmig stadskärna, dominerad av smala gator med låga hus. Överallt lockar mysiga caféer, barer och restauranger. Och här och var passerar man coffeeshops, där man kan köpa hasch som vilken vara som helst.

Men jag fortsätter direkt till konstmuseet Mauritshuis, vars permanenta samlingar (=hela den nederländska kungliga konstsamlingen) ger en bred inblick i den s.k. holländska guldåldern. Men nu visas ytterligare ett antal dyrgripar från denna tid. Jag hinner i lagom tid fram till en presskonferens angående höstens stora utställning: ”At home in Holland. Vermeer and his contemporaries from the British royal court”. Fram till början av januari visas en rad inlånade målningar från guldålderstiden, bl.a. av Vermeer. Tavlorna hänger till vardags i British Royal Collection i London; en av världens största privata konstsamlingar. Drottning Elizabeth har alltså godkänt utlånet av dessa tavlor – som på 1500-talet köptes i Holland av den engelske regenten George IV. Motiven utgörs främst av stilleben, porträtt och skildringar av medeltida vardagsliv.

Jag blir stående framför dessa fascinerande tittskåp in i det förgångna: mästerverk av konstnärer som Gerard ter Borch, Pieter de Hooch och Jan Steen. Flera målningar visar folklivet på dåtidens isar: uppsluppna skridskoåkare, matförsäljare, barn som åker kälke… Och Johannes Vermeers ”Musiklektionen”: en verkligt stark sak. Vardagsbild som ändå är något mer än vardag. Det profana blir smått sakralt – samma mysterium som när det gäller Hammershöis nakna rumsinteriöer. (Det är förresten typiskt att Marcel Proust satte Vermeer så högt.)

Inför kulturjournalister hitflugna från hela Europa tar nu Mauritshuis chef, Emelie Gordenko, till orda: ”När vi väl hade bestämt oss för ett samarbete med British Royal Collection upptäckte vi att detta var ’a match made in heaven!’”

I utställningskatalogen, Masters of the everyday. Dutch artists in the age of Vermeer (utgiven av Desmond Shawe-Taylor och Quentin Buvelot), framhålls att de kungliga kontakterna mellan Holland och England genom tiderna varit goda – och att detta utlån från London är ännu ett bevis på den saken.

Mauritshuis är inrymt i ett pampigt palats från 1641, byggt som bostad till guvernören för Nederländska Brasilien. Kolonin han ansvarade för omfattade stora delar av dagens Brasilien och kallades även Nya Holland.

Holland var vid denna tid en expansiv handelsnation (och blev ju sedermera en av världens största kolonialmakter). Det var för övrigt holländare som grundade dagens New York; kolonin kallades New Amsterdam och inkluderade de södra delarna av det dåtida vildmarksområdet på Manhattan. Under den holländska ”storhetstiden” var bl.a. hela Indonesien holländskt område (faktiskt ända fram till 1949). I Haag åker jag spårvagn längs ”Java street” och ser en hel del storstilade villor i kolonial stil, uppförda av hemvändande köpmän som gjort sig rika på handeln med Asien. I Haag finns ännu många områden där det bor människor från Indonesien.

En lite undangömd pärla i Haag är Galeri prins Vilhelm V; ett slags ”urcell” till det som senare blev Mauritshius. I det nyrenoverade galleriet visas 150 mästerverk – bl.a. av Rubens. Prins Vilhelm V byggde huset år 1774 för att han ville ha ett eget konstgalleri. Här hänger målningarna som de vanligen gjorde under barocktiden: tätt, tätt, från golv till tak.

Efter en promenad i den kungliga parken far jag vidare till stadsdelen Scheveningen, underbart belägen intill den vidsträckta sandstranden. Här finns en typisk 1800-talspir bevarad – idag ett nöjescentrum och därtill med ett långsamt roterande pariserhjul (varifrån man ser ända till Rotterdam, några mil söderut).

För hundra år sedan var Scheveningen en av nordvästra Europas mest frekventerade havsbad. Väldiga badhotell låg sida vid sida strax ovanför den breda sandstranden. På 1970-talet revs det mesta och ersattes med hotellkomplex i brutal betongarkitektur. Men ett av hotellen återstår: Kurhaus. Att gå in där är som att gå in i det tidiga 1900-talets la belle epoque. Stuckaturer i enorma salar, kristallkronor, pianomusik, speglar, palmväxter… Det var meningen att även Kurhaus skulle ha rivits – men en grupp demonstranter förhindrade i sista stund demoleringen. Att äta middag i en av Kurhaus matsalar, med solnedgång över havet där nedanför och med nästan italiensk stämning längs strandpromenaden – alltsammans påminde mig om det gamla badhotellet i Viscontis filmatisering av Döden i Venedig…

Nära Kurhaus, gömt bakom sanddynerna, ligger ett av Hollands mest sevärda museer: Museum am Belden an Zee. Detta privata konstmuseum – inhyst i byggnader som i sig är konst! – rymmer oerhört fina skulpturer, såväl inomhus som ute på de olika terrasserna, från vilka man ser rakt ner på sanddynerna och havet. Museet, ritat av den holländske arkitekten Wim Quist, hyser en permanent utställning med modern skulptur, både inhemsk och internationell. Fram till våren 2017 visas en stor Picasso-utställning. I museet finns också ett gipsotek, med mängder av gipsstatyer och byster.

Nästa anhalt: Van Gogh-museet i Amsterdam. En otroligt stark upplevelse att i så många salar få se sådana mängder av van Gogh-original. ”Målningarna kommer till mig som i en dröm”, skrev van Gogh. Och själv känner jag: ”Drömmar kommer till mig som i målningar…” Missa inte introduktionsfilmen som visas i den lilla biografen. Fram till februari visas vid sidan av de permanenta samlingarna en specialutställning med landskapsimpressionism (van Gogh, Monet och Daubigny).

I Amsterdam finns också det världsberömda Rijksmuseum; Hollands största museum. Här bjuds konst alltifrån italiensk renässans till tidigt 2000-tal. Dock är samlingarna från 1900-talet påfallande magra. Den som är intresserad av konst från 1900-talet och framåt bör istället besöka Stedelijk museum.

Rijksmuseum, invigt 1800, hyser en synnerligen sevärd samling nederländsk 1600-talskonst; alltså från den guldålder som blivit så omtalad. Den mest kända tavlan här är förmodligen Rembrandts Nattvakten (1642). Den som är speciellt intresserad av Rembrandt bör heller inte missa att besöka det museum som inretts i det hus han bodde i.

Och staden Amsterdam! Vilken härlig atmosfär och så vacker staden är med alla sina kanaler och gamla hus! Stämningen är öppen och frisinnad – inte bara i Red light-distrikt utan överallt. Frisinnet märks inte minst bland cyklister och mopedister: jag såg inte en enda som använde hjälm! Detta trots att jag aldrig varit i någon stad där sådana mängder av cyklister svept fram över gatorna.

Amsterdam påminner om Strasbourg, men också om Göteborg – som till stor del ju byggdes med hjälp av holländska arkitekter.

Amsterdam – ett ljus i mitt hjärta…

—

Björn Gustavsson