Österrike: Salzburg
Resor onsdag, september 21st, 2016
Försommardag i Wien: I väntan på snabbtåget till Salzburg läser jag ett anslag med ett antal regler; inte bara för tågresor i största allmänhet, utan också uppföranderegler för perrong-vistelse: ”Ni uppskattar ordning. Det gör vi också! Vi bemödar oss hela tiden om att ni som gäst ska trivas hos oss. För att vi ska lyckas med det, behöver vi er hjälp. Utan ordning kan man inte trivas. Och utan regler ingen ordning. Bete er på hela stationsområdet på så vis att ni inte hindrar eller stör någon.”
Utan regler ingen ordning… Vilket skulle bevisas.
Strax innan jag nyss kom hit till stationen råkade jag vid ett övergångsställe gå mot röd gubbe. Det var förvisso regelvidrigt – och när jag kommit över till andra sidan gatan mötte jag (föga förvånande) upprörda ögonkast. Så gör man inte!
Skrivna och oskrivna regler tycks i Wien ha djupa fästen i människors medvetanden… ”Ordnung muss sein!”
Ombord på tåget granskar konduktören min biljett.
– Alles in Ordnung, konstaterar han nöjt…
Traditionella dygder spelar ännu en viss roll i österrikarens liv. Män håller upp dörren för kvinnor; yngre reser sig när någon äldre person kommer i närheten…
I restaurangvagnen, med vita tygdukar på borden, äter jag lunch medan tåget skär fram genom ett grönskande jordbrukslandskap. Skyhöga fjäll i söder kommer allt närmre. Och med ens är vi framme i Salzburg. Staden – byggd på ömse sidor om floden Salzach – möter med sommarvärme. Mot söder en vykortsaktigt vacker fond av gräddvita alper; de sträcker sig halvvägs upp i himlen. Gamla stan är ett överdåd av barockbyggnader… Jag slår mig ner på en uteservering och försöker ta till mig all denna överdådiga skönhet – som blir extra dramatisk med alla dessa branta berg och klippor och lite längre bort de massiva Alperna.
Intrycket av är verkligen Sound-of-music-romantiskt… Berättelsen om nunnan Maria som möter baron von Trapp och tar hand om alla hans barn spelades in just här, 1966, med Julie Andrews i huvudrollen. Filmatiseringen bygger på en verklig historia. Bendediktinerklostret där den historiska Maria von Trapp bodde finns kvar. Det är det äldsta nunneklostret i norra Europa. Nunnorna – idag ett tjugotal – lever som de alltid gjort, men har problem med nyrekryteringen, får jag höra.
I stan finns också flera kloster för munkar. Ett av dem, Augustinerklostret, bebos av 50 munkar. De lever gott på sin anrika ölbryggning. Och det har de nu gjort alltsedan 1516… Klostrets ölträdgård, med plats för 2 500 personer, är ungefär lika stor som Münchens berömda Hofbräuhaus. Munkarna tappar upp ölet i halvliters porslinskannor, för vilket man betalar motsvarande 30 kronor. Många sitter vid småborden på den grusade planen under höga lindar. Stämningen är fantastisk. Det känns som att få en glimt av ett lycksalighetens paradis – utan tillskott av minsta religiösa ceremoni. Munkarnas öl räcker…
Mozart skrev en gång: Av alla vackra trakter jag sett kan ingen mäta sig med Salzburgs slående skönhet. Och Georg Trakl, också härifrån, betecknade stan som ”världens vackraste”. Och Hugo von Hoffmannsthal: ”Salzburg-området är hjärtat i Europa. Det finns inget vackrare område i centrala Europa – och precis här föddes Mozart.”
Mozarts födelsestad – idag med 150 000 invånare – har blivit ett betydelsefullt musikcentrum. Konservatoriet och forskningsinstitutet Mozarteum arrangerar varje sommar, sedan 1920, Salzburger Festspiele; en av Europas främsta festivaler inom området klassisk musik. Den vackraste konsertlokalen heter Grosses Festspielhaus och är från 1960.
Jag besöker Mozarts födelsehem; det är välbevarat och rymmer en hel del musikhistoria, liksom den fiol lille Wolfgang hade som barn. Även den våning familjen sedan flyttade till är museum, låt vara att huset är återuppbyggt efter andra världskrigets bombningar. Där finns bl.a. den cembalo Mozart spelade på.
Salzburg om sommaren bjuder på mängder av arrangemang – bl.a. en stor jazzfestival. Att gå in i gamla stan (numera på Unescos världsarvslista) är som att promenera rätt in i 1500-talet… Här och var öppnar sig stora torg, däremellan löper smala gator och ännu smalare gränder. Mellan husväggarna hörs en österrikiska som inte har så mycket gemensamt med gängse österrikiska: Salzburg-målet är inte så ”grötigt bayerskt”; här talas en dialekt som mer påminner om högtyska.
Salzburg började bebyggas redan på 100-talet efter Kristus; då som en romersk besättning, Juvanum. Omkring år 700 blev Salzburg ett romerskt-katolskt stift; senare med ansvar för hela Bayern . Stiftet blev mycket rikt, framför allt genom saltgruvorna i området, och ärkebiskoparna excellerade allt mer i världslig makt och lät bygga de mest pompösa byggnader, såsom domkyrkan (1628) och biskopspalatset i storvulen barockstil. Kort sagt: saltet var biskoparnas guld…
På klippan ovanför stan, Hohensalzburg, byggdes en fästning . Dit kan man idag åka bergbana (eller gå) och där se inte bara på den fantastiska utsikten, utan också exempelvis på den jättelika våning där ärkebiskopen bodde. Vilka excesser dessa biskopar hängav sig åt!
Ärkebiskoparna hade också ett jättelikt palats intill domkyrkan (byggt i italiensk barockstil, och med egen lyxig flygel som ledde direkt in i kyrkorummet). Palatset och kringliggande annex och domkyrka är sammanbundna och nu öppnade som museum: Residenzgalerie. Här finns kyrkomuseer, konstmuseer och bevarade rum såsom ärkebiskopens mottagningsrum osv. Man behöver minst flera timmar för att se detta paradexempel på hur världslig och andlig makt ingått en fast union.
Kyrkligheten förefaller fortfarande vara stark. En söndagsförmiddag besöker jag Franziskanerkirche: fullsatt! En blåsorkester (!) på läktaren spelar delar ur Schuberts mässa, med en kyrkokör intill sig. När det är dags för trosbekännelsen hörs församlingen högljutt stämma in – inget mumlande som man på sin höjd kan få höra i svenska kyrkor. Jag fortsätter till Domkyrkan. Också där är det mässa. Romersk-katolsk sådan. Prästerna kommer in i flock, alla reser sig, några av dem svänger besvärjande med sina rökelsekar, en annan klingar med en liten klocka… Jag fortsätter till Peterskyrkan: nästan fullsatt – och vacker kyrkomusik. Och prästernas rök ligger tät…
Jag hämtar andan på kyrkogården intill – samt passar på att se katakomberna som grävts ut i berget intill; de är från 500-talet…
Nästa dag besöker jag Moderna museet. Det ligger på en annan, högt belägen klippa: Man kommer dit genom att åka hiss upp genom berget… Såväl byggnaden som konsten som utsikten är av högsta klass. Sedan lunch på Sternbräu: en grusad innergård där solen skuggas av blommande kastanjer och som varit restaurang sedan 1500-talet – och självklart med eget ölbryggeri. Att sitta på denna innergård är som att sitta i skydd av hela den brusande samtiden. På kvällen äter jag middag på en takterrass på hotellet Crowne Plaza. Där, på Imlauer skybar, serveras kulinariska rättigheter medan man kan sitta och njuta av utsikten över hela stan och kransen av snöklädda alper.
Utbudet av konserter är stort. En kväll bänkar jag mig i marmorsalen i slottet Mirabelle (omgivet av en storslagen barockträdgård) där Ensemble 1756 konserterar på tidstrogna instrument. Ett av de verk som framförs är Mozarts Salzburger Sinfonie. En annan kväll provar jag på en ”Mozart-dinner”. Det är ett turistiskt, återkommande evenemang (arrangerat av Salzburger Konzertgesellschaft) som regelbundet äger rum i barocksalen i Stiftskeller i Sankt Peters kloster – den äldsta restauranglokalen i hela Centraleuropa. Här brukade unge Mozart sitta och äta tillsammans med sina föräldrar. På scenen framför middagsborden spelar en ensemble – alla med 1700-talsklädsel. Stearinljusen är tända. Till förrätten framförs några stycken ur Don Giovanni; nu har även några sångare anlänt. Publiken äter stilla, hänförd av både mat, musik och miljö. Till varmrätten bjuds delar av Figaros bröllop, till efterrätten Trollflöjten. Arior och duetter avlöser varandra. Efterrätten pryds av Wolfgang Amadeus Mozarts profil – gjord i choklad.
Salzburg har mängder av sevärdheter och lämpar sig även för barnfamiljer. Man kan hyra bil och köra en spännande bergsväg till Grossglockner (ungefär som Trollstigen i Norge!), man kan vandra i nationalparker, göra utfärder på floden, besöka de gamla saltgruvorna…
Själv hyrde jag cykel och trampade iväg en halvmil söderut (genom en underbar allé, med månghundraåriga gamla lövträd) till slottet Hellbrunn, en halvmil söderut. Hellbrunn är än idag ett omtyckt grönområde dit många Salzburgsbor söker sig på lediga dagar. Ärkebiskopen Markus Sittikus lät uppföra slottet med omgivande, mycket välbevarade park. Den största attraktionen är vattenparken: en serie fontäner och välbevarade mekaniska anordningar med vilka biskopen kunde både roa och skrämma sina besökare. I dag kan man få uppleva dessa mekaniska attraktioner med en guide i biskopens ställe. Mekanik och vattenspel fungerar fortfarande som på 1700-talet. I en grotta for mekaniska fåglar runt och sjöng, på ett annat ställe spelade en orkester, på ett tredje satt hantverkarfigurer och arbetade. Och alltsammans drivet av vattenkraft!
Biskop Sittikus byggde detta slott för att förverkliga drömmen om det goda livet. Men drömmen förbyttes i något annat: biskopen greps av melankoli inför livets snabba gång – och började istället fantisera om döden…
Var ska man bo i Salzburg? Möjligheterna är förstås många. Själv provade jag ett av stans lyxigaste ställen: Hotel Goldener Hirsch – värdshus alltsedan 1400-talet och där medeltida allmogestil nu uppgraderats till femstjärnig lyx. Vari består denna lyx? Till stor del i den belevade, uppmärksamma service som är ställets signum.
I samband med Salzburger Festspiele, som äger rum bara ett stenkast bort, brukar hotellet fungera som samlingspunkt för både artister och publik. Här har kungar och drottningar bott (även svenska), lille Mozart åt söndagsmiddag här med sina föräldrar, Herbert von Karajan laddade upp här inför sina konsertframträdanden… Det är ett hotell med kultur i väggarna. Ta som exempel frukostmatsalen: man äter till tonerna av wienervalser – och runtom cirklar högtidligt klädda kypare, redo att lyda minsta vink från de mestadels distingerade gästerna.
—
Björn Gustavsson
Fotnot: Läs mer på www.salzburg.info/en, www.austria.info/se
