Rasmus på luffen – en småtrevlig familjeföreställning
Kulturdelen rekommenderar, Recension, Scen måndag, juni 20th, 2016
Rasmus på luffen av Astrid Lindgren
Sommarteater vid Björkborn i Karlskoga
Teaterföreningen Lyset/Kulturskolan i Karlskoga
Producent: Peter Krantz
Regi: Eva Dällerud
Scenografi: Olle Söderberg
Rekvisita: Pia Stäring
Kostym; Johanna Oranen
Ljud och Musik: Åke Nooren Production
Medverkande:
Paradis-Oskar: Peter Krantz
Fröken Hök: Jenny Hårstad
Kokerskan Olga: Kajsa Klarström
Handlaren/Knäck-Lars: Per-Erik Johansson
Handlarfru/Fru Hedberg/Martina: Ann-Louise Magnusson
Torparfrun/Lille Sara: Veronica Hjalmarsson
Konstapel Andersson/Bonden Nilsson: Stefan Almstedt
Konstapel Bergqvist: Kalle Karlsson
Anna-Stina/Fru Nilsson: Emmelie Karlsson
Lif: Mathias P Johansson
Leander: Fredrik Mångrimm
Vera, piga hos Nilsson: Klara Uhrberg
Märta, piga hos Nilsson: Izabelle Westberg
Fia Karl-Isak: Ani Lindberg
Fru Rosén: Pia Stäring
Vandraren Kayre Ibrahim: Adem Esmail
Luffaren Lusknäckaren/Länsman: Michael Spennare
Luffaren Lill-Perkel/Soldat: Viggo Pettersson
Soldat i grupp 2: Simon Tarakkamäki
Barnhemsbarn:
Rasmus: Samuel Hellqvist/Rasmus Claesson Sohlberg
Gunnar: Dante Pereyra/Gustaf Klarström Valfridsson
Albin, Prins av blodet: Simon Tarakkamäki/Vinnie Gustavsson-Hägg
Stor-Stina: Rosa Sengonizi/Ella Isaksson
Elin: Hanna Hårstad Henriksson/Emma Iwancyk
Ingrid: Hanna Sundqvist/Tuva-Li Lans
Greta: Antonia Cerwall/Linn Rehnberg
Karin: Amanda Hjalmarsson/Kajsa Agerhem
Maja: Mira Pereyra/Nea Karlsson
Britta: Astrid Magnusson/Amanda Hjalmarsson
Elof: Noa Magnusson
Torparbarn:
Rosa: Amanda Hjalmarsson/Nea Karlsson
Elsa: Mira Pereyra/Kajsa Agerhem
Petter: Noa Magnusson
Hilma: Astrid Magnusson/Amanda Hjalmarsson
Det var tre år sedan sist som Teaterföreningen Lyset bjöd på sommarteater. Nu, lagom till 30-årsjubileet har det blivit dags igen och återigen är det en historia från allas vår Astrid Lindgren som lyfts fram. Rasmus på luffen är en av hennes allra finaste berättelser och jag är säker på att det är från de egna minnena från barndomen i Småland som uppslaget kommit. Det var säkert gott om både luffare och luffarhistorier i hennes omgivning i ett tidigt 1900-tal.
Boken om barnhemsbarnet Rasmus och luffaren Paradis-Oskar kom ut redan 1956. Historien är filmad två gånger, den första redan 1955 efter ett radioteatermanus med Åke Grönberg i rollen som Oskar. Återigen 1981, regisserad av Olle Hellbom och med Allan Edwall som luffaren och Erik Lindgren som Rasmus. Rasmus på luffen har också blivit film i Ryssland och TV-serie i Slovenien, båda gångerna under 70-talet.
Historien börjar på barnhemmet Västerhaga där Rasmus tillsammans med de övriga barnen får slita ont. Rasmus hoppas på att bli adopterad men vet att de som kommer till barnhemmet alltid väljer en söt flicka med lockigt hår före en gosse med rakt och rufsigt.
Rasmus rymmer och träffar en dag på luffaren Paradis-Oskar. Oskar vill inte ha sällskap, men ger till slut med sig och tillsammans får de vara med om en hel del äventyr ute på vägarna.
Lysets uppsättning ligger ganska nära den film som säkert de flesta känner igen, den med Allan Edwall som Oskar. Man har gjort det väldigt bra med mycket små medel. Enbart ett enkelt trädäck som scen förutom de hus och gräsytor i kanten av Björkbornsparken.
Det är många personer involverade, tillsammans med barnen ett trettiotal. Barnen finns i två lag och spelar varannan gång under de 18 föreställningarna. Många gör det riktigt bra, men det är Peter Krantz som luffaren Paradis-Oskar som bär upp det hela. Han är helt perfekt som luffaren och ligger ganska nära Allan Edwall i sitt uttryck, medvetet eller omedvetet. Den föreställning jag besökte var det unge Rasmus Claesson Sohlberg som Rasmus. Han gör en fantastisk rollprestation och han är verkligen Rasmus. Andra prestationer att minnas är när Ani Lindberg brister ut i ett mäktigt vredesutbrott. Med sin, jag tror, kinesiska bakgrund, mixar hon ihop språken till något ganska vildsint och totalt ohörbart, men ilskan är väldigt tydlig och scenen drar ner många skratt från läktarplats.
Jag nämnde att föreställningen ligger nära filmberrättelsen från 1981, men det finns nyheter, bland annat några sångtexter och visst musikval. Exempelvis kommer Rasmus och Oskar in till rockmusik när den andra akten börjar. Ett litet vemodig parti är när Paradis-Oskar sammanfattar sin vandring med Rasmus som en stillsam Maria Magdalena i Jesus Christ Superstar när han besjunger deras nyvunna vänskap. Lite James Bondvibbar får man när skurken Lif smyger sig på Rasmus och hotar honom med pistol för att få vetskap om hans försvunna pengar. Men allt slutar gott och Rasmus får till slut sina efterlängtade föräldrar. Kanske är föreställningen lite väl lång för de yngsta, men Teaterföreningen Lysets Rasmus på luffen vid Björkborns Herrgård är väl värd varenda inträdeskrona. Vi var många som både skrattade och fällde en liten tår tillsammans, precis som det ska vara på teater. Ska du se någon sommarteater för hela familjen denna sommar så varför inte Rasmus på luffen. Du kommer inte att ångra dig.
BJÖRN REIMERS