DVD & Blu-ray: The Martian
Film, Film & TV, Recension, Videohyllan söndag, februari 21st, 2016The Martian
Sci-Fi/Drama, USA, 2015
Regi: Ridley Scott
Medverkande: Matt Damon, Jessica Chastain, Jeff Daniels m.fl.
Längd: 141 min
Betyg: 
Under ett bemannat uppdrag till Mars blir astronauten Mark Watney (Matt Damon) kvarlämnad på planeten efter att ha antagits vara död av teamet besättningsmän. Ensam i rymden och med ett ständigt krympande förråd av nödvändigheter måste Mark ta sig an kampen för överlevnad och komma underfund med ett sätt att meddela jorden att han lever …
Erfarne regissören Ridley Scott har ännu inte fått nog av rymdens fasor och tar ännu en gång sig an en historia som utspelas i oändligheten ovanför våra huvuden. The Martian har sedan premiären hyllats för fulla muggar på andra sidan Atlanten och det är inte för inte som förhoppningarna skjutit i höjden; efter ett flertal mediokra filmer på senare år har man längtat efter att återse Scott i toppform. Visserligen är inte The Martian en helgjuten filmupplevelse i klass med exempelvis Gladiator (2000), men man kan konstatera att det åtminstone är ett steg i rätt riktning.
Lite besviken kan man ändå inte låta bli att vara, mest på grund utav att den brittiska regissören slarvat bort ett utmärkt tillfälle att utforska de psykologiska påfrestningar som uppstår när människan stöter på oöverkomliga hinder. Watney blir lämnad ensam på en karg och tyst planet med häftiga stormar som enda sällskap. Föreställ er den psykiska press som skulle uppstå i en sådan situation; hur behåller man lugnet och undviker att tippa utför galenskapens rand? Scott krafsar lite försiktigt på ytan, men Watneys kamp blir förvånande nog inte så dramatiskt tillfredsställande som man önskat. Frågan glider liksom in och ut ur handlingen utan att lämna något riktigt intryck efter sig.
Filmens trailer har marknadsfört handlingens actionmoment ganska hårt, men i själva verket är det ont om olidlig spänning. Jämför man till exempel The Martian med den gastkramande och kallsvettiga Gravity (2013), så står sig den förstnämnda ganska slätt. Den där växande paniken och rädslan som Watney upplever verkar endast som smått påtaglig, och träffar solar plexus bara en gång; i en riktigt obehaglig scen där en utmattad Watney tvingas utföra en blodig operation på sig själv.
Det är från början ganska uppenbart hur det hela kommer att sluta och det tar liksom udden av de medverkande spänningsmomenten. Den som väntat sig en film fullpackad av stirrig rymdaction lär nog bli besviken, här satsar man mer på dramat och dilemmat som uppstår när NASA försöker komma på ett sätt att hämta hem den kvarlämnade Watney. Filmens ton är något tvetydig och svänger mellan gravallvar och snubbelkomik, två skarpa kontraster som inte direkt arbetar friktionsfritt. Resultatet blir något ojämnt och det är emellanåt svårt att förhålla sig till de tvära kasten. Som tur är kan man då luta sig tillbaka och njuta av Matt Damon skådespeleri, i särklass den komponent som väger upp filmens helhet. Att man valde att inte lägga än mer fokus på Damons ihärdige kämpe är lite trist – för egen del hade jag gärna sett att han fått en än större roll.
The Martian bjuder på snygga vyer av ett rödglödande Mars och kommer bepansrad med en hel arsenal av påkostade specialeffekter. Filmens längd hade man gärna kunnat få korta ner och tempot är ibland knaggligt, men överlag är det ett stycke klart godkänd underhållning som levereras. Ridley Scotts film är en trevlig bekantskap, men kanske inte riktigt det mästerverk den utmålats till.
— — —
Sandra Wallin
