Spa 1: Söderköping
Resor lördag, oktober 24th, 2015
I en bok om Söderköping, utgiven av stadens bokhandlare och tryckt på ”Söderköpings accidenstryckeri” 1966, står i inledningen följande att läsa: ”Vid foten av sitt berömda Ramunderberg dåsar Söderköping. Det är en av Sveriges minsta småstäder med medeltid i stadsplanens vingliga gränder, rokoko i kåkkvarteren och med artonhundratalsk småborgerlighet längs de blygsamma affärsstråken. Just inte mycket antyder i våra dagar att denna lilla östgötastad ruvar på ett stolt förflutet. Men en gång i tiden var faktiskt staden vid sidan av Stockholm och Kalmar landets främsta stad. Under 1600- och 1700-talen förlorade den hastigt i betydelse och staden sjönk ned i minnen och glömska vid sidan av allfarvägen.”
Jag minns själv hur ålderdomlig den lilla staden tedde sig ännu på 1960-talet. Den gamla vattenkuranstalten befolkades av gamla och sjuka som här genomgick diverse kurer. Huvudbyggnaden – i dag fyrstjärnigt hotell – omgavs av badhus, brunnslasarett, bostäder, brunnskyrka m.m. – och dessutom en stor park. Om kvällarna brukade Brunnsorkestern spela i en paviljong intill Storån – och framåt 18-tiden sågs brunnsgästerna ge sig ut på den s.k. ”grötlunken”, längs ån och upp mot närliggande Göta kanal. Främst gick någon representant från den gamla vattenkuranstalten (såvitt jag minns med något slags standar) – och efter följde, i mycket lugn takt, ett följe av patienter.
Kurverksamheten började kring legendariska ”Sankt Ranghilds källa”, som ansågs kunna bota allehanda sjukdomar. Söderköpings brunn fick sina kurortsprivilegier av Gustav III. Framförallt användes kallvattenkurer. Man skulle dricka 24 glas vatten per dag, bada i kallt vatten samt promenera mycket (liknande kurer genomgick besökarna vid de stora europieska kurorterna, såsom Marienbad och Karlsbad).
I början av 1970-talet upphörde den traditionella brunnsverksamheten i Söderköping. Idag är ”Brunnen” fyrstjärnigt spahotell, med komfortabla rum och goda konferensmöjligheter. Spaavdelningen är dock inte särskilt stor (bast och några bubbelpooler) och om vinterhalvåret är utomhuspoolen stängd, vilket är ett minus. Å andra sidan kvarlever en gammaldags charm. Och utbudet av massagebehandlingar är hyggligt stort. Restaurangen håller hög standard, och betjäningen där är betydligt bättre än genomsnittligt på
Hotell Brunnen
denna typ av hotell.
Såväl brunnsområdet (som stilmässigt kan påminna om exempelvis Loka brunn och Medevi brunn) som den omgivande småstaden har i mångt och mycket bevarat en air av gångna tider (det var inte för inte som Madicken-filmerna spelades in här). För den som vill komma i lä undan samtida stress är Söderköpings brunn ett bra val.
Som ett särskilt plus noteras att hotellet har en egen båt, m/s Lindön (kuriöst nog byggd för den ryske tsaren, ett år innan världskriget brakade loss), med vilken gästerna sommartid kan medfölja på lunchturer ut till Stegeborg (ännu syns resterna av den medeltida fästningen, varifrån inloppet till Söderköping bevakades); emellanåt görs dessutom dagsturer till Harstena; ett ålderdomligt fiskarsamhälle långt ut i Sankt Anna skärgård.
Sammanfattningsvis är Söderköpings brunn ett bra val för den som söker rofylldhet och bekvämlighet (av ett slag som dock inte är direkt lyxig). Ett litet minus tyvärr för det faktum att sällskapsrummen inte möblerats med den estetiska blick som ärevördiga lokaler av detta slag faktiskt egentligen är värda.
—
Björn Gustavsson
