CD: Pianokonserter av Henning Mankell och Gösta Nystroem
Recension, Skivhyllan, Skivor lördag, oktober 24th, 2015
Henning Mankell: Piano Concerto op. 30; Gösta Nystroem: Concerto ricercante (Capriccio /Naxos). Speltid: 62‘03.
Anna Christensson (piano), Deutsche Staatsphilharmonie Rheinland-Pfalz, Roberto Paternostro (dirigent)
Betyg:
–
Kommissarie Wallander har ju ett starkt intresse för klassisk musik, så man ska kanske inte förvånas när det nu dyker upp en konsert av Henning Mankell. Men det rör sig trots allt inte om musik av författaren utan om ett verk av hans namne och farfar (1868–1930), en man som hellre trakterade pianots tangenter än skrivmaskinens. Han tillhör väl inte våra mest namnkunniga tonsättare men är för den skull inte okänd. En cd med hans musik för solopiano finns sedan tidigare med Anna Christensson, och här återkommer hon som solist i hans pianokonsert från 1917. Det är ett romantiskt verk lite i Schumanns anda och nog har det sitt intresse – utan att kunna mäta sig med exempelvis Wilhelm Stenhammars och Adolf Wiklunds ungefär samtidiga konserter. Här kopplas konserten till ett verk i helt annan anda, nämligen Gösta Nystroems Concerto ricercante från 1959. Den har ett starkt rytmiskt driv, och orkesterklangen är kärv och stram med vassa stråkar och mycket slagverk. Och jo, även pianots möjligheter som ”slagverk” tas tillvara. Kanske kan man säga att det är ett verk med drag av Bartók och Prokofjev. Bland Nystroems musikaliska gudfäder fanns annars inte minst Honegger och Stravinsky.
Även om de två verken är mycket olika varandra tycks Anna Christensson lika väl hemmastadd i båda. Bakom sig har hon en tysk orkester och vid sin sida en italiensk dirigent med det bönfallande namnet Roberto Paternostro (dvs. Fadervår). Visst är det roligt att få höra Mankells konsert, men musikaliskt är det helt klart Nystroems spännande verk som sticker ut.
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.
PS. Anna Christensson har även spelat in en cd med pianomusik av Hilding Rosenberg.
