Essä: I andras skönhet av Adam Zagajewski
Bokhyllan, Facklitteratur, Recension fredag, september 18th, 2015I andras skönhet
Adam Zagajewski
Översättare: Anders Bodegård
Norstedts. 247 sidor. Har utkommit.
En essä om Kraków? Eller om en ung man som söker sig själv? Eller om litteraturen och poesin som enklaver av frihet? Adam Zagajewskis I andras skönhet kan sammanfattas på olika sätt – vilket naturligtvis också betyder att den egentligen inte alls kan sammanfattas. Är det ens en essä? Jo, det är den genrebeteckning som ligger närmast till hands, men det är en vindlande essä, nästan 250 sidor och utan rubriker, en essä där utvikningarna är så många att de inte ens låter sig benämnas utvikningar. Längre sammanhängande avsnitt blandas med korta inpass, en del av dagbokskaraktär, en del närmast aforistiska. Man kan ibland få intrycket att Zagajewski vidarebefordrat sina mer eller mindre redigerade anteckningshäften till trycket. Formen är hur som helst åtskilligt friare än i hans tidigare mer regelrätta essäsamlingar Solidaritet och ensamhet och Två städer.
Collegium Maius, Jagiellonska universitetet.
Här finns en otvungen lätthet och en tankens snabba rörlighet – men också något ofullgånget som kan bli lite tröttsamt och få blicken att börja flacka över sidorna. Jag hade hellre sett en hundra sidor kortare essä med fokus på det Kraków som Zagajewski upplevde som ung man på 1960-talet.
Från barndomens Lwów (dagens vitryska Lviv) och Gliwice kom han till den ärevördiga lärdomsstaden för att studera vid Jagiellonska universitetet. Här mötte han läroböcker som inte ens var översatta från ryska utan från ”sovjetiska” och lärare som professor U vilken gav intrycket att kommunismen var påhittad enkom för honom: ”Jag tror inte att han hade några övertygelser, han var bara ett praktexempel på någon som till fullo delade sin epoks åsikter.” Men där fanns också de gamla akademikerna som skuffats undan till samhällets marginaler. Och över allt föll skuggan, nej det klara ljuset, från den store Roman Ingarden.
Kraków var en stad av konformister men också av halsstarriga relikter från förr och med en intellektuell ungdom som börjat ifrågasätta samhället i grunden. Den unge Zagajewski bedårades av stadens förunderliga tjuskraft mitt i det realsocialistiska förfallet där en hel stadsdel, Kazimierz, låg folktom och påminde om det som hänt för bara något decennium sedan när stadens judiska befolkning förts bort att förintas.
Adam Zagajewski. Foto: Joanna Helander.
Det är i den personliga skildringen av Kraków som boken har sin substans. Och det är här som Zagajewski kan väva in sin egen utveckling från en ung man som ”debuterade som poet med vredgad, politisk poesi, riktad mot systemet” till en mer mogen som hyllar sensualismen och nyfikenheten på världen och som i inte använder dikten för att förkunna det han vet utan för att ge uttryck åt det ”det han inte vet”.
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.
Det finns flera volymer med Adam Zagajewskis dikter på svenska (alla översatta av Anders Bodegård). En recension av den senaste, Antenner i regn, hittar ni här.
