Konst: Veronica Nygren

Inlagd av Peter Ekström Bokhyllan, Facklitteratur, Kulturdelen rekommenderar, Recension tisdag, juni 16th, 2015

Veronica Nygren. Textil konst och radikal design

Hedvig Hedqvist, Annika Nordin, Suzanne Osten

Atlantis förlag. 200 sid

 

Veronica Nygren, Kristina Torsson och Helena Henschen låg bakom modedesignmärket Mah Jong i skiftet mellan 1960- och 1970-talen. För mig står Mah Jong för det bästa som den perioden innebar. Jämlikhet, fantasi och uppror. Veronica Nygren personifierade mycket av det.

Nyligen visades en stor retrospektiv utställning med hennes verk på Thielska Galleriet i Stockholm. I samband med denna gav förlaget Atlantis ut en bok som är en bra översikt över hennes konst och design.

Atlantis har sedan sin start alltid gett ut vackra böcker. Också denna bok är mycket vacker. Ovanlig, annorlunda för att vara en Atlantis-bok. Formgivaren heter Nille Svensson.

Upplägget är nästan som en fullständig katalog över Veronica Nygrens verk. Det är hundratals bilder i boken, delvis

ganska trångt layoutade och delvis inlagda i ett märkligt måttsystem. Men det fungerar. Tonvikten ligger på Veronica Nygrens vävkonst – hennes fiber art. Eftersom det relativt nyligen kom ut en bok, Det är rätt att göra

uppror. Mah Jong 1966-1976 av Salka Sallström Bornold (Modernista 2003), tyckte utgivarna kanske att den epoken inte behövde prioriteras.

Veronica Nygren föddes 1940 och dog 2006. Hon stod som sagt för det bästa av 1960- och 1970-talen. Hon var en mycket viktig del av den textilkonstrevolution som var en markant del av den svenska konsten under 1970-talet.

Boken om Veronica Nygren gör mig mycket glad. Jag blir sugen på att arbeta. Bättre beröm än så kan jag inte tänka mig. Den ger en rik och inspirerande bild. Även om en del av Mah Jong- och Duro-mönstren (tapeter) saknas, finns det gott om både anteckningar och skisser från hennes skissböcker. Bokens skapare

verkar ha haft ett väldigt material att gräva ur.

Fram till att Mah Jong lades ner var Veronica Nygren en viktig del av en riktning inom den svenska konsten och designen som jag tidigare skrivit om (Blommor, flygfiskar och röda fanor. Kulturdelen 2011) och som jag har kallat social naivism. Den kännetecknas av dekorativ glädje, enkelhet och socialt engagemang. Andra konstnärer inom samma stil var till exempel Carl Johan De Geer, Annika Elmqvist och Anette Fahlsten. Det är en spännande och unik epok då svensk konst under ett kort ögonblick inte sneglade ängsligt på vad som var internationellt gångbart.

Efter Mah Jong utvecklades Veronica Nygren vidare. Hon tog upp vävandet, experimenterade mycket, lät sig inspireras av navajo-indianernas speciella gobelinteknik. Och hon bidrog till att skapa det internationella begreppet fiber art i ett försök att få bekräftelse för textil konst. Apropå att all textil fortfarande klassades som konsthantverk på Nationalmuseum skrev hon så här i en debattartikel i Svenska Dagbladet 2000:

”Särskilt tydligt blir det när jag ser Maria Adlercreutz vävda bild I hennes ögon bevaras folkets ljus (om en vietnamesisk familj i skräck att utplånas mitt i kriget!) placerad ovanför en duschstol för gamla. I montrarna bredvid visas ljusstakar och smycken. Det är obehagligt. Vad har man tänkt? Det är skillnad på stearinljus och napalm.

Under många år har jag aktat mig för att presentera mig som textilkonstnär, ett yrke jag med stor kärlek bekänner mig till. Som exemplet ovan visar, fastnar man som textilkonstnär i en ickesituation. För att kringgå problemet är vi flera som kallar det vi gör fiber art. I själva verket jobbar vi vidare som de konstnärer vi är.”

I Veronica Nygrens verk, särskilt under senare tid, låg ett fokus på det textila hantverket i sig. Detta hade hon gemensamt med sin nästan namne Viveka Nygren. Också hon, som inte är verksam längre, var en framträdande representant för vävd textilkonst. De båda har fler likheter än namnen. Deras verk har en del starka beröringspunkter både innehållsmässigt och utseendemässigt.

Hos båda fanns dessutom ett politiskt intresse men det var mer betonat hos Veronica Nygren. Hos henne blev detta att fokusera på vävandets hantverk inte alls någon introvert sysselsättning. Tvärtom gjorde hon det i sig och som metafor till en undersökning av skapande kvinnors förutsättningar.

Idag, när det finns små gryende tecken på en renässans för textil konst, framstår Veronica Nygren som en mycket god föregångare.

Tack för denna översikt av hennes verk.

—

Peter Ekström tillhör Kulturdelens redaktion