Självbiografi?: Hylla

Inlagd av Peter Ekström Bokhyllan, Recension, Skönlitteratur söndag, januari 25th, 2015

Bengt af Klintberg

Hylla

Atlantis förlag. 288 sid.

 

Bengt af Klintberg förklarar titeln till sin bok Hylla så här:

”Det gäller att skapa någon form av systematik i all den bråte man har samlat på sig under livet, att sortera minnena. Inte alla, det är omöjligt, men några. Ordna dem som man ordnar böckerna på bokhyllan, gärna alfabetiskt. Det blir möjligt att skriva om människor, levande och döda, som har betytt något för en. Människor man gärna vill hylla. Inte alla, men några som råkar stå nära varandra på hyllan.”

Det är en trivsam bok som tillsynes spretar åt många olika håll – memoarer, minibiografier över allehanda personer, uppslagsbok (men endast över ord på bokstaven H).

Två teman står ut bland hugskotten och infallen. Dels nedslag och minnen ur författarens liv. De är så pass systematiska att Hylla kanske kan beskrivas som en självbiografi. Dels poesi. Enligt denna bok är det framför allt poesin som har varit det viktiga i Bengt af Klintbergs liv. Ja om man inte visste vem han är så kunde nog hans folklivsforskning framstå som en blygsam bisyssla.

När det gäller poesin så är det ändå så att Bengt af Klintbergs presentation och utgivning av andra poeter överskuggar hans egen poesi. Men det är minsann ingen dålig sak. I de olika tidskrifter med mera där han har varit redaktör så har generationer av svenska och osvenska poeter mött sina läsare.

Dessutom är Bengt af Klintberg Sveriges enda Fluxus-konstnär. Ja, inte riktigt men nästan. Det är nog mycket tack vare honom som den internationella konstriktningen Fluxus över huvud taget hade en avläggare i Sverige.

Bengt af Klintberg tillhör en spännande generation av svenska kulturskapare – den sena modernismens experimentatörer, presentatörer och kritiker. Den nyligen avlidne Torsten Ekbom var just en sådan. Hans namn börjar visserligen inte på H men han får ändå ett avsnitt i boken. Andra, som poeten, dramatikern och ljudkonstnären Åke Hodell får ännu rundligare presentationer.

Lite folkliv får läsaren också. Bland bokens 57 texter (se Heinz, tomatketchup) kan man läsa om råttfångaren i Hameln, Hejnumkärringen (som var flera), husflugor och konspirationsteorier (under uppslagsordet Huvudvittne).

Bengt af Klintberg gör också inlägg i diskussionen omkring Palmemordet och vem som egentligen skrev William Shakespeares verk.

Ett par av bokens texter berör mig personligen en aning. Författaren skriver om familjen Heybroeks varierande öden. På 1990-talet ställde jag ut tillsammans med Mieke Heybroek. Det var roligt att få skymta henne igen. Ett annat stycke handlar om Sven Hemmel, kanske numera mest känd som illustratör av Åke Holmbergs Ture Sventon-böcker. Sven Hemmels distinkta stil, som jag alltid har gillat, har bidragit mycket till Ture Sventons framgångar. Att Sven Hemmel själv var en framgångsrik barnboksförfattare är idag nästan bortglömt liksom att han var teckningslärare i Örebro och där grundade Örebro Läns Konstförening som under många år hade en stor betydelse för det regionala konstlivet. Bland annat drev denna förening den jurerade salongen Länets Konst där jag och många andra Örebrokonstnärer debuterat.

Tack Bengt af Klintberg för dina 57 texter. Mer än 50 av dem läste jag med stor behållning – de övriga fick jag på köpet.

—

Peter Ekström tillhör Kulturdelens redaktion