Deckare: Dödens bok
Bokhyllan, Recension, Skönlitteratur onsdag, januari 7th, 2015Dödens bok
Reginald Hill
Minotaur. 606 sid
Dödens bok är en välskriven typisk engelsk deckare som innehåller det mesta som behövs för att den ska vara värd att läsa. Miljöer, spännande personer och en historia som håller.
Det jag kan motsätta mig är den bild som författaren målar upp av karaktärerna som verkar vara på mode i deckare överlag nuförtiden. Vilket gör att jag inte blir speciellt upphetsad av personerna i boken. Jag har läst om dem förr. Till exempel Leif GW Perssons polis ”Evert Bäckström” som är en sexistisk, rasistisk homofob som är överviktig och en allmänt otrevlig polis. I Dödens bok är det Dalziel som är motsvarigheten till Bäckström. Men det som skiljer denna bok mot andra deckare är att det är ingen bok som går att slöläsa då den är intelligent skriven och vem som är mördaren är inte självklart ens i slutet av boken. Dödens bok lämnar efter sig en oklar eftersmak – vem var det egentligen som var mördaren?
Bokens huvudkaraktärer är radarparet Daziel och Pascoe som är varandras motsatser. De jagar en seriemördare. Dalziel som är totalt hjärtlös och avskydd av sina kolleger. Han kallas för ”Den tjocke” och han är som sagt oftast rasistisk, sexistisk och tar gärna sig en sup och äter god mat under arbetstid. Men trots sina fel och brister löser han de flesta fall ändå. Dalziels kollega Pascoe är raka motsatsen. Pascoe är univeristetsutbildad, lågmäld och en noggrann polis som är gift med den kloka författaren Ellie. Dessutom finns det givetvis en homosexuell polis Wield och en yngre polis Hat som blir förälskad i Pomona Rye som håller på att bli seriemördarens sista offer.
Är hon ett offer eller inte? Boken börjar med att Pascoe får brev från en tidigare dömd ung brottsling, Franny Roote. Pascoe anser att Franny är en intelligent och manipulativ person. Franny skriver i sina brev tankar och vad det han gör då han han har gjort karriär i den akademiska världen efter att han släppts ut från fängelset. Att han råkar befinna sig på platser där det sker flera mord får Pascoe att bli misstänksam. Men är det verkligen han som är skyldig till dem eller inte? Enligt Pascoe torde det vara det. Eller råkar han bara vara där? Pascoe tycker att breven är obehagliga och anser att det finns dolda hot i dem vilket inga andra kan se. Till och med hans fru Ellie anser att han överdriver breven. Så Pascoe tar saken i egna händer och undersöker saken. Till slut förstår även Dalziel att det ligger något i det Pascoe säger och han beslutar sig för att delta i utredningen.
—
Maria Holmberg
