Bio: Mockingjay

Inlagd av Tove Ekström Bioaktuellt, Film & TV, Recension fredag, december 19th, 2014

Hunger Games: Mockingjay Part 1

Äventyr/Science fiction, USA, 2014

Regi: Frances Lawrence

Manus: Peter Craig och Danny Strong

Medverkande: Jennifer Lawrence, Josh Hutcherson, Liam Hemsworth, Woody Harrelson, Philip Seymour Hoffman, Donald Sutherland, Julianne Moore, m.fl.

Längd: 123 minuter

 

Den tredje delen i Hunger Games-serien är här och dystopin är dystrare än någonsin.

Böckerna som filmerna är baserade på är skrivna av Suzanne Collins. Den första delen, Hunger Games, skrevs 2008 och såldes i över 26 miljoner exemplar redan innan den första filmen med samma namn hade premiär 2012. Sedan dess har en massa siffror i en massa kolumner stigit massor. Den andra delen, Catching fire, spelade in 158 miljoner dollar på en enda helg och slog därmed rekordet som dittills innehafts av The Twilight Saga: New Moon. Huvudrollsinnehavaren Jennifer Lawrence har sedan dess även oscarsbelönats som bästa kvinnliga skådespelare för sin roll i Silver Linings Playbook. Med andra ord: Hunger Games är enormt och blir bara större.

För den helt oinsatte kan jag berätta att historien utspelar sig i en postapokalyptisk framtid. Krig och naturkatastrofer har lett fram till nationen Panems bildande. Landet består av en huvudstad, the Capitol, och tolv olika distrikt som är specialiserade på varsin näring. Spannmål, kol, trä etc. Distrikten är isolerade från varandra och lever under slavliknande förhållanden då alla resurser går till the Capitol, ett världsfrånvänt ställe av lyx och överflöd. För att hålla befolkningen i schack arrangeras årligen så kallade hungerspel där två ungdomar från varje distrikt samlas på en arena och tvingas slåss till döden till dess att bara en vinnare återstår. Allt direktsänds som underhållning och/eller skräckpropaganda. Bröd och skådespel alltså.

Katniss Everdeen (Jennifer Lawrence) från distrikt tolv har vunnit hungerspelen och i direktsändning lyckats överlista Panems ledare president Snow (Donald Sutherland) att även låta den andra deltagaren från distrikt tolv, den vänlige bagarsonen Peeta (Josh Hutcherson), leva. På så sätt har hon genom sitt trots blivit symbol för en spirande revolt i Panems distrikt. Efter att ha tvingats kämpa i hungerspelen även en andra gång hamnar Katniss hos rebellerna i distrikt tretton som alla dittills trott varit utplånat av huvudstaden. Här lever befolkningen djupt nere under marken för att skydda sig mot bombattacker. Alla bär samma slags overaller och lever efter strikta regler. Alla kämpar för revolutionen. Katniss är ett vrak. Hon är nedbruten efter att ha bevittnat och deltagit i så mycket våld och dessutom är Peeta, den ende som kan förstå vad hon gått igenom, tillfångatagen av President Snow. Rebellernas ledare, President Coin (Julianne Moore), går dock med på att rädda Peeta om Katniss ställer upp som revolutionens symbol och ansikte. Hon behöver ingjuta kraft och förtröstan i Panems befolkning samtidigt som President Snow använder allt mer våld mot alla som gör motstånd. Eftersom detta bara är del ett av boken Mockingjay behöver jag knappast nämna att det slutar dramatiskt och att man stolpar ut ur biosalongen och svär över hur lång tid det är kvar tills del två (redan filmad till på köpet) har premiär.

Mockingjay är absolut den mörkaste filmen hittills och då ska man ta i beräkningen att de andra inte precis var några feel-good-filmer heller. Det är uppfriskande att historien tar det hemska på allvar. Det handlar inte om underhållande action utan om förbaskat hemskt våld. Katniss skakar inte av sig det hon varit med om som ingenting. Nej, hon får posttraumatiskt stressyndrom och påsar under ögonen. Scenerna i distrikt tretton är industriella och smutsiga. Scenerna i den luxuösa huvudstaden är sakliga. Man försöker inte imponera med bildspråket för sakens skull. Man berättar bara en historia. Vilket är imponerande. Temat med makt, tvång och uppror är klassiskt och alltid lika engagerande. Något övertydligt på vissa håll eventuellt.

Katniss Everdeen är en fantastisk hjältinna. Hon är tvär och ocharmig, praktisk och hård, saknar romantiskt intresse (oftast) och är i stora delar av berättelsen knappt ens idealist. Hon vill bara överleva. Det känns otänkbart att se någon annan än Lawrence i rollen. Hon bär verkligen de här filmerna på sina axlar. Och det ser inte ens tungt ut.

—

Tove Ekström