DVD & Blu-Ray: Open Windows

Inlagd av Kristoffer Pettersson Film & TV, Recension torsdag, november 13th, 2014

Open Windows
Thriller, USA, 2014
Distributör: Njuta Films
Regi: Nacho Vigalondo
Skådespelare: Elijah Wood, Sasha Gray m.fl.
Längd: 100 min.
Finns på svensk DVD och Blu-ray från 2014-11-05
Betyg:

— — —

2007 gjorde spanjoren Nacho Vigalondo Time Crimes, en smart thriller om tidsresor och de dilemman detta kan innebära. Med all rätt så kom filmen att hyllas och att Vigalando 2014 uppgraderats med en högre budget och med ”amerikanska skådisar” känns inte det minsta förvånande. Vigalondos senaste alster Open Windows är även den en film som vrider och vänder med sin egen premiss. Denna gång handlar det dock inte om tidsresor utan om riskerna med modern kommunikation- och övervakningsteknologi.

Open Windows har kallats en high tech-thriller, och det stämmer nog ganska bra. Elijah Wood spelar huvudrollen som bloggaren Nick Chambers. Nicks liv är till större delen vigt till att driva en fansite dedikerad till en populär skådespelerska vid namn Jill Goddard (Sasha Gray). Inledningsvis känner sig Nick på grön kvist eftersom han vunnit en middag med sin favoritskådis och nu får en chans att intervjua Jill ansikte mot ansikte. Men det visar sig snart att någon har dragit Nick vid näsan. Kort innan middagen kopplar någon som kallar sig Chord in på hans dator och berättar att fröken Goddard valt att ställa in middagen. Chord ber honom också hjälpa honom med några småsaker medan han ändå sitter vid datorn. Snart eskalerar dock dessa småsaker till något betydligt mer farligt än vad Nick någonsin kunnat ana…

Open Windows är en film vars grundhistoria gjorts ett otal gånger. En obetydlig nobody luras att göra en massa galet samtidigt som han snärjer in sig själv allt mer som syndabock. Det bjuds på en katt och råtta-lek med tvära kast och listigt gillrade fällor samtidig som den arma huvudpersonen gör sitt bästa för att ställa allt tillrätta. Det är inget nytt med andra ord. Det som dock kan ses som unikt är hur Open Windows är utformad rent filmtekniskt. Allt skildras nämligen via modern övervakning- och kommunikationsteknik typ webbkameror, övervakningskameror, mobilkameror och till och med en och annan GPS-display.

Det rör sig inte om någon klassisk filmkonst med andra ord utan Open Windows kan snarare ses som en utveckling av det mockumentära found footage-fenomenet som vi sett växa sig stark med filmserier som Paranormal Activity och Rec. Att Vigalondo dessutom är en av de regissörer som jobbat med den senaste filmen i V/H/S-serien (V/H/S – Viral) känns också snarare som en självklarhet än en tillfällighet. Han är onekligen en filmskapare i fas med dagens youtube-generation. Det ska gå snabbt och hela tiden vara tekniskt tilltalande annars förväntas åskådaren tröttna och välja något annat.

Open Windows tar  utan tvekan upp några riktigt aktuella och spännande frågeställningar kopplade till voyeurism, kändishysteri och det moderna tekniksamhället. Men trots dessa kvalitéer är det något elementärt som fattas i filmen – nämligen en tillräckligt engagerande och medryckande historia. Elijah Wood är förvissa riktigt bra som småskum nördig bloggare men Nick och resten av filmens karaktärer drunknar tyvärr i en för komplex röra av identitetstjuveri, manipulerad realtid och för många ”oväntade” dramaturgiska tvärkast. Filmens 100 minuter blir övermäktiga på ett sätt som gör att man faktiskt tappar tråden och slutar engagera sig. Man får helt enkelt nog av alla små popup-fönster, pingpong-kameror och alla kameratekniskt fantastiska manipulationer.

Trots att det inte direkt blev några stående ovationer denna gång så vill jag absolut se mer av Nacho Vigalondo. Han är onekligen en filmskapare fylld av spännande idéer som dessutom vågar ta risker och prova nya infallsvinklar. Även Elijah Wood tycker jag ska ha en eloge. Detta är en skådis som utan problem hade kunna glida runt bland sunkiga romantiska komedier, men istället kopplas hans namn idag snarare till det mer obskyra och vågade. Friskt vågat hälften vunnet brukar man ju säga. Det tycker jag gäller både Nacho Vigalondo och Elijah Wood.

— — —

Kristoffer Petterson är en del av Kulturdelens redaktion