Bevara och utveckla Karolinska skolans biologiska museum
Debatt tisdag, maj 13th, 2014Häromdagen kunde vi i radioprogrammet Vid Dagens Början höra Vibeke Olsson tala om hur Evert Taube ”skapade” den svenska sommaren. Målande beskrev han med ord och toner vår vackra natur.
Men Everts visor hade varit omöjliga om vi inte har namn på det vi ser i naturen. Det har vi. Stolt kan vi blicka tillbaka på Carl von Linnés arbete med att, under 1700-talet, namnge växter, djur, mineraler och sjukdomar. Han skapade, för oss överblickbara, system i naturen. Men han var inte först. Under århundradet före hade till exempel Olof Rudbeck (d.ä.) i Uppsala anlagt det vi i dag kallar Linnéträdgården. Många forskare följde efter. De nöjde sig inte med att arbeta i Sverige. De for åt alla håll på vårt jordklot, beskrev och förde hem forskningsmaterial.
Traditionen har levt vidare till våra dagar. I skolor och vid universitet samlades biologiskt material så att eleverna hade möjlighet att studera naturen. Låt vara att vi i dag är medvetna om att växter och djur bör få vara kvar där de hör hemma. I stället arbetar forskarna med andra metoder, exempelvis mikrobiologiska. Men de gamla samlingarna har, utöver de pedagogiska, kvar ett vetenskapligt värde. När man vet var och när objekten har insamlats kan man mäta miljöföroreningar och se hur dessa har förändrats fram till vår tid. Man kan undersöka DNA.
Grunden till Karolinska skolans biologiska museum i Örebro lades år 1864. Många har bidragit. Även tidigare elever som gjort forskningsresor runt om i världen har kommit ihåg sitt gamla gymnasium och tagit hem material.
I dag har Karolinska skolan drabbats av fukt och mögel. Kommunen vill inte ta ansvaret för museets material. Staden vill skänka bort samlingarna. Men det duger inte. I Örebro stad finns nu en imponerande verksamhet med forskning och undervisning vid Universitetet och Universitetssjukhuset. Med det följer en skyldighet att bevara stadens pedagogiska historia.
Samma år som det biologiska museet grundades anställdes den första trädgårdsmästaren i Örebro stadspark med Stadsträdgården. Invid parken finns Wadköpings Friluftsmuseum med Skolmuseet. Här har man velat bevara bilden av en äldre bebyggelse med dess hantverk.
I parken finns utrymme för ytterligare en kulturaktivitet. Om jag fick bestämma skulle staden sätta en arkitekt på att rita en för ändamålet lämplig byggnad att uppföras i eller invid Wadköping. Hela inredningen och föremålen från det nuvarande museet kan då flyttas dit. Det är min övertygelse att vi då får ett synnerligen attraktivt besöksmål utöver vad som redan finns i parken.
I en rasande fart är vi, hela mänskligheten, i färd med att förbruka jordens resurser. På kort tid har många växter och djurarter utrotats. Det tillkommer inte de i dag aktiva politikerna och administratörerna att även förstöra minnet av dessa. Ansvaret för ett bevarande är inte bara Örebro stads utan hela regionens.
—
Ingemar Engstrand är pensionär i Lindesberg
