Skönlitteratur: Striderna i öknen

Inlagd av Thomas Mattsson Bokhyllan, Recension, Skönlitteratur söndag, maj 11th, 2014

José Emilio Pacheco (1939 – 2014)
Striderna i öknen
Stockholm : Bokförlaget Tranan, 2014
Översatt av Hanna Axén. Originalets titel: Las batallas en el desierto. Ursprungligen utgiven: México, D.F. : Ediciones Era, 1981.

—

Framförallt tack vare de mindre förlagen finns det i Sverige en förhållandevis bred utgivning av översatta böcker som inte är skrivna på engelska och som inte heller finns på några topplistor. För alla oss som inte obehindrat läser skönlitteratur på så många andra språk än svenska fungerar översättningarna som ett slags kikare med vars hjälp vi kan få syn på andra kulturer och traditioner än vår egen.

Översatt skönlitteratur har alltid varit ett sätt att upptäcka att världen är större än vad man skulle kunna tro och att alla människor i grunden är lika varandra, oavsett var vi är födda, vad vi äter för mat och vad vi heter. Att översätta kvalitetslitteratur till svenska är därför en kulturgärning som förtjänar all uppmuntran och beundran.

Den latinamerikanska litteraturen är full av skatter som ännu inte utforskats av svenska förlag. När bokförlaget Tranan nu ger ut kortromanen Striderna i öknen av den mexikanske författaren José Emilio Pacheco, bidrar förlaget till att ge oss en bredare bild av den mexikanska litteraturen som med undantag för Homero Aridjis, Carlos Fuentes och Octavio Paz är relativt okänd för de flesta svenska läsare.

José Emilio Pacheco var en blygsam och tillbakadragen författare som uppskattades för sin lyrik och sina översättningar men kanske framförallt för sin roman Striderna i öknen, som även filmatiserats med titeln Mariana, Mariana. I denna korta roman, indelad i 12 kapitel, skildrar Pacheco hur ett fattigt Mexiko, dominerat av kyrkan och en korrupt statsapparat, under efterkrigstiden är på väg att förändras genom ett allt större inflytande från USA. Med nymodigheter som hamburgare, whisky, milkshake och Coca-Cola påverkas vardagen för de flesta mexikaner, medan märkliga uttryck som tankju, schatap och uan momen plis blir allt vanligare på gatorna.

I berättelsen bildar det mexikanska samhällets förändring en levande bakgrund till ett ännu större äventyr: tonårspojken Carlos förälskelse i sin skolkamrat Jims mamma, Mariana. Med en konservativ mor och en far som lär sig engelska i rekordfart för att kunna ta sig fram i samhället, hamnar Carlos oskyldiga kärlek i centrum för en karusell av misstänksamhet och hyckleri.

För en svensk läsare är den ständigt närvarande mexikanska historien kanske svår att förhålla sig till, även om noterna bidrar till att ge viss klarhet. Antagligen går därmed en del av samhällsskildringen förlorad när boken översatts, men pojkens blick och hans upplevelse är densamma oavsett på vilket språk boken läses.

Striderna i öknen är en vacker liten bok, i vilken José Emilio Pacheco på bara 60 sidor förmår måla upp en bred bild av ett samhälle sett genom en pojkes kritiska och oförstående ögon. Med lätt hand skapar han en tät roman, fylld av detaljer och känslor, elegant avrundad med en tillbakablick på ett samhälle, en stad och en uppväxttid som inte längre finns kvar annat än som ett minne.

———

Thomas Mattsson skriver också på bloggen Billy och Benno.