CD: Orkestermusik av Dobrzyński
Recension, Skivhyllan, Skivor lördag, augusti 3rd, 2013
Ignacy Feliks Dobrzyński: Overture to Monbar, or The Filibusters; Concerto for Piano and Orchestra*; Symphony No. 2; Original slow moment of Symphony No. 2. (Chandos/Naxos). 2 cd. Speltid: 51’26 + 45’12.
Emilian Madey (piano)*, Polish Radio Symphony Orchestra, Łukasz Borowicz (dirigent)
Betyg:
–
För de flesta är väl polsk 1800-talsmusik synonym med Fryderyk (Frédéric) Chopin. Kanske även Wieniawski och Moniuszko är bekanta; den senares Halka kallas ju ibland för Polens nationalopera. Men hur många har hört namnet Ignacy Feliks Dobrzyński? Han levde 1807–1867 och var alltså nästan jämnårig med Chopin. Men när den senare drog till Paris blev Dobrzyński kvar i Warszawa. Det befrämjade knappast hans karriär. Man bör komma ihåg att vid denna tid var Polen styckat mellan Ryssland, Preussen och Österrike och att Warszawa låg i den ryska delen – och att den ryska repressionen ytterligare hårdnade efter det väpnade polska upproret 1830. När Dobrzyński i sin 2:a symfoni (1834) låter varje sats utgår från en polsk dans får man nog därför se det som en försiktig men tydlig nationell markering.
Det tidigaste och längsta verket på denna dubbel-cd är pianokonserten, ett stort anlagt verk skrivet 1824 av en yngling på 17 år. Det är ett galant verk med en flödande pianosats – närmast att jämföra med konserter av tonsättare som Johann Nepomuk Hummel, John Field och Ferdinand Ries. I de lite senare verken tycks Dobrzyński ha tagit starka intryck av italiensk opera och den mycket anslående Overtyren till operan Monbar låter nästan som Verdi trots att den skrevs innan Verdi debuterat. Operan handlar tydligen om en kaparkapten som härjar i Karibien utanför Haiti. Kanske var Dobrzyński inspirerad av de haitiska frihetskrigen i början av 1800-talet där polska trupper deltog i fransk tjänst men enligt (den inte helt sannfärdiga) myten deserterade för att liera sig med de haitiska upprorsmännen? Hur som helst blir jag nyfiken på operan i dess helhet.
Det är knappast så att Ignacy Feliks Dobrzyńskis namn efter detta album kommer att vara på allas läppar, men utgåvan är repertoarmässigt intressant och breddar vår bild av polsk musik från 1800-talet. Och även om det inte rör sig om några omistliga mästerverk är det musik väl värd att höra. Det är vackert så.
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.
