Scen: Teater Nolby – Figaros bröllop
Kulturdelen rekommenderar, Recension, Scen måndag, juli 22nd, 2013Teater Nolby
Figaros Bröllop av Pierre Augustin Caron de Beaumarchais
Översättning: Göran O Eriksson
Regi: Olle Söderberg
Musik: Gunnar Hjorth
Kostym: Anna Lundin, Carin Karlsson och Lena Söderberg
Scenografi: Olle och Lena Söderberg samt hela ensemblen
Medverkande: David Levi, Karolina Höijer-Källström, Bo Larsson, Ingalill Brogeland, Alexander Breivald, Giovanni Falcone, Jennifer Ljusterås, Farnaz Hajirezaie, Lena Söderberg, Johan Nilsson, Angelica Andersson, Måns Güngör, Ylva Karlsson, Wilma Mossberg, Mikael Forsberg.
– – –
Figaro och Suzanna
Jag har haft nöjet att få bevista och recensera samtliga av Teater Nolbys uppsättningar sommarteater sedan 2008. Det började med Lars Forsells Haren & Vråken men sedan har det enbart handlat om teaterklassiker. Tjechov, Shakespeare, Molière, alla har de hälsat på i Nolbyskogarna och roat, oroat och väckt lust. Precis som teaterföreningens motto säger. Jag har följt två eldsjälars och deras vänners fanatiska arbete och deras tro på att skapa teater mitt i värmländsk urskog. Jag har kallat dem för galningar och ja, jag vet inte vad. Om jag någonsin tvekat så har jag också, gång på gång, överbevisats om hur rätt de haft. Jag har också, med recensentens ögon, följt teaterföreningens och dess skådespelares/teaterarbetares utveckling. Den är påtaglig.
Nu har jag återigen, för sjätte gången, upplevt en premiärhelg. Denna gång Figaros bröllop, nja, inte operaföreställningen av Mozart som är den folkligt mest kända, utan förlagan i pjäsform, skriven av den franske dramatikern Pierre Augustin Caron de Beaumarchais och som hade premiär den 27 april 1784 i Paris.
Greven och grevinnan Almaviva
Kortfattat så utspelas det hela i Andalusien i slutet av 1700-talet och handlar om ynglingen och äventyraren Figaro som fått jobb som portvakt hos greve Almaviva. Där blir han upp över öronen kär i kammarjungfrun Suzanna som är systerdotter till slottets trädgårdsmästare. Dock slänger också greven sina krokar kring Suzanna och även om han avsagt sig ”herremansrätten” så smider han planer. Pagen Cherubion är därtill kär i grevinnan och ungmön Mercellina ute efter Figaro samtidigt som trädgårdsmästarens dotter Fanchetta har ögon för Cherubino. Invecklat? Jo, det är värre än så, förvecklingarna är många och överraskningarna avlöser varandra. Det gäller att hänga med.
Skådespelarna har mycket text att hantera, men de manövrerar detta faktum väl, det är ett oerhört fint flyt i dialogerna, så de två och en halv timme det tar att gå i mål är fyllda av förnumstigheter, skratt och galenskap, men också ett underliggande allvar. Precis som i de flesta komedier skrivna av mästarna så finns flera lite mer allvarsamma och tankfulla budskap. Något som Beaumarchais till och med fick skaka galler för. Figaros utveckling av vad en politiker står för samt Marcelinas monolog till männen och deras sätt att behandla kvinnan skulle lika gärna kunna varit skrivna idag. Man kan förstå att samtidens herrar inte kunde svälja Beaumarchais samhällskritik, bara några år innan den franska revolutionens utbrott.
Trädgårdsmästaren Antonia och den pilske Cherubino.
Att sätta upp och spela amatörteater kan ibland medföra ojämnheter. I denna föreställning är detta knappast märkbart, därför borde egentligen den personliga kritiken uteslutas till förmån för kollektivet. Men, jag kan dock inte bortse från att jag har ett svagt hjärta för Jennifer Ljusterås, i detta fall som grevinnan Rosina. Hon har ett uttryck som passar denna typ av teater som hand i handske. Mustig och precis lagom yvig. Jag måste också nämna Karolina Höijer-Källström som gör en underbart fröjdig Suzanna samt också David Levis tolkning av Figaro. Givetvis måste också Teater Nolbys hovbard, Gunnar Hjorth hyllas för både skådespel och musik. Gunnar har, som vanligt, skrivit nykomponerad, men tidsenlig musik till föreställningen som han också framför tillsammans med Mikael Forsberg. Trots de smått farsartade intrigerna innefattas inte Figaros bröllop av smarta slapsticks. De snabbrepliker som existerar i den genrens närhet står trädgårdsmästaren, den buttre och ständigt alkoholpåverkade Antonia, spelad av Lena Söderberg för. Kanske i viss mån också stadsdomare Don Guzman, gjord av Johan Nilsson som med detta har sin första riktiga talroll i en Nolbyuppsättning.
Kaxige Fanchetta
Varje år är det alltid någon i ensemblen som tar ett extra stort steg i sin utveckling. I år är det Alexander Breivald som gör den unge och kärlekskranke pagen Cherubino. Han har fått ett större ansvar än tidigare, något han förvaltar väl. Även Giovanni Falcone som greve Almaviva gör en lysande prestation i sin ilska och förvirring. Och så har jag ändå nämnt dem, nästan alla. Men bara nästan, för någon som verkligen måste omnämnas är unga Farnaz Hajirezaie som gestaltar den lika unga och kaxiga Fanchetta. Farnaz har endast vistats i Sverige i sju månader och gör redan sin andra roll inom Teater Nolby. Tidigare i somras var och också med i uppsättningen av Alice äventyr i underlandet. Nu visar hon vilken teaterbegåvning och språkgeni hon är. Underbar mimik, glimten i ögat och, som sagt, trots enbart sju månader i landet behärskar hon svenska språket helt lysande.
Så, örebroare, närkingar, värmlänningar, svenskar, nordbor och européer. Om ni bara ska se en enda teaterpjäs i sommar så är det denna ni ska bevista. Trots besväret att ta er ut i skogarna mellan Karlskoga och Loka Brunn är det värt varenda minut och varenda penny. Du kan även få en bit mat eller varför inte en picknickkorg med diverse läckerheter att avnjuta i gröngräset i sällskap av betande får och hästar. Föreställningar fram till 17 augusti. Vägbeskrivning finns på www.teaternolby.se
– – –
Björn Reimers text och foto
