Deckare: Davidsstjärnor
Bokhyllan, Recension, Skönlitteratur söndag, maj 5th, 2013Davidsstjärnor
Kristina Ohlsson
Piratförlaget, 485 sidor, Utkommen
– – –
Här kommer ännu en bok om Alex Recht och hans speciella grupp av utredare. Vi har mött dem förut, för det här är femte boken. Kristina Ohlsson, som bland annat arbetat på Säpo och med terrorfrågor, är efter framgångarna författare på heltid. Hennes utredningsgrupp är dock något decimerad den här gången, eftersom Peder Rydh inte ingår i gruppen längre. Han har fråntagits sin polisbricka efter att han skjutit sin brors mördare och arbetar nu med säkerhetsjobb. I Davidstjärnor stöter han på både Recht och Fredrika Bergman igen, fast nu har de olika roller och måste agera utifrån dem.
När en förskollärare skjuts till döds på en judisk skola och när enbart några timmar senare två judiska pojkar försvinner på väg till tennisträningen tillkallas Recht och Bergman. De ställs inför ett av de svåraste fallen de mött, och ett av de mest skoningslösa. De stöter på en gammal israelisk legend, om Papperspojken som kommer om natten och rövar bort barn, och snart pekar spåren mot Israel och föräldrarnas förflutna. Samtidigt dyker Efraim Kiel upp i Stockholm och försvårar för utredarna. Vem är han och vad har han för roll? Det de inte känner till är att Eden Lundell, chef för Säkerhetspolisen, mycket väl vet vem han är och fruktar hans besök. Det leder till att utredarna arbetar med ett spår, medan Lundell känner till ett annat som hon inte kan avslöja utan att blotta sin egen bakgrund som hon har all anledning att hålla hemlig.
Foto: Thron Ullberg.
En av Ohlssons styrkor är de många trådarna och intrigerna som hon låter korsa utan att tappa fokus. De bildar ett pussel där varje bit är viktig. Berättelsen igenom får läsaren ta del av det tragiska slutet, där huvudpersonen kan vara någon av de två kvinnorna – Eden eller Fredrika – utan att vara säker. Ohlssons skickligaste drag är ändå persongalleriet där människor tecknas som de är, av kött och blod och med sina tillkortakommanden. Alla har de svårigheter bakom sig, som de kommit igenom med livet i behåll. Det är Recht som mist sin fru i cancer och som träffat en ny kvinna efter det. Han försöker gottgöra alla åren då arbetet varit det viktigaste och familjen fått stå tillbaka genom att låta den nya relationen ta mer plats, dock inte alltid med önskat resultat. Bergman lever med sin mycket äldre man och deras två små barn, en tillvaro hon aldrig trodde var möjlig, i en vetskap om tidens gång och hennes mans åldrande, och Rydh är medveten om att han fått en andra chans, både i kärleken och arbetet, som han inte får låta sig gå ur händerna. Slutligen är det Lundell vars förflutna riskerar att rasera hela hennes tillvaro.
Ohlsson skriver skickligt och med ett driv som gör att spänningen hålls vid liv genom hela berättelsen. Om jag ska komma med en invändning gäller det intrigen och dess trovärdighet, som känns något långsökt, men fiktion är fiktion och det positiva överväger. Till det senare hör i allra högsta grad människorna och deras öden. De tar aldrig lyckan för given, och oftast har de alldeles rätt i att inte göra det även om jag nästan tycker att det blir för mycket ibland.
Låt oss få fortsätta att läsa om utredningsgruppen eller deras kollegor, för jag vill absolut veta hur det kommer att gå för dem i livet och vilka mordfall de kommer att hålla i.
– – –
Agneta Hagerud är litteraturvetare och lärare.
