DVD: Ingen fara på taket

Inlagd av Johan Axell Film, Recension, Videohyllan torsdag, mars 14th, 2013

Ingen fara på taket
Romantisk komedi, USA, 1938
Distributör: Studio S
Regissör: Howard Hawks
Medverkande: Cary Grant, Katharine Hepburn m.fl.
Längd: 98 minuter
Finns på svensk DVD sedan 2013-02-27
Betyg:

— — —

Ingen fara på taket, eller Bringing up Baby som den är känd som i staterna, har sedan dess premiär på 30-talet hyllats som en av filmhistoriens främsta komedier. Detta är kanske inte så förvånande då den ståtar med några av dåtidens största stjärnor, och dessutom regisserades av den redan då legendariska Howard Hawks. Men håller filmen fortfarande måttet i dag?

Cary Grant spelar den tafatta och försynte professorn David, som inget hellre vill än att gifta sig med sin fästmö Alice. Ja, det och att äntligen få färdigställa det dinosaurieskelett han satt samman under de senaste åren. Livet är dock fyllt av överraskningar, vilket David blir smärtsamt medveten om när han träffar på yrvädret Susan, spelad av Katharine Hepburn. Var än David går verkar Susan bara vara några steg efter, och hennes vimsiga klumpighet leder snart in dem båda i den ena klaveret efter det andra! Det dröjer inte länge innan David befinner sig mitt i en galen cirkus, där såväl leoparder som benälskade hundar gör livet surt för honom. Men hur mycket problem Susan än sätter honom i, så kan han inte förneka att det ändå finns en viss dragning mellan dem. Kanske är det sant som de säger, att kärlek alltid börjar med bråk?

Ingen fara på taket var när den släpptes inget mindre än en milstolpe inom komedin. Dessa starka kvinnliga karaktärer och nästintill helt omkastade könsroller gör att den minst sagt står ut bland den uppsjö av romantiska komedier som producerades under filmens gyllene era. Men det går samtidigt inte att förneka att komedin trots allt utvecklats en hel del sedan 30-talet, vilket gör att Ingen fara på taket stundom känns fruktansvärt daterad. Medan dess dialog är kvicktänkt och välskriven även mätt med dagens standard, så kan man inte sticka under stol med att filmen har en del grova problem med takten. Det finns helt enkelt på tok för mycket dötid i filmen, där skämt dras ut just så långt att de helt enkelt slutar vara roliga. Tack och lov så är dock detta bara en bråkdel av filmen. Dess stora behållning ligger istället i de rejäla guldkorn som med jämna mellanrum dyker upp. För när Ingen fara på taket skiner, så strålar den sannerligen. Här finner man nämligen rötterna till nästan alla grepp som används inom modern komedi, som på något sätt fortfarande lyckas kännas fräscha efter alla dessa år. Att Cary Grant och den bedårande Katharine Hepburn dessutom visar upp en genuin kemi och verkligen verkar njuta av att spela mot varandra gör upplevelsen till en riktigt härlig berg-och-dalbana, vars dalar mer än nog vägs upp av dess toppar.

Sann komik sägs vara odödlig. Medan Ingen fara på taket kanske inte alltid åldrats med värdighet, så visar den ändå att filmvärlden ännu har mycket att lära sig av historien. Det må vara sant att Hawks stundtals snuddar på Stefan och Krister-territorium när filmen blir lite väl farsartad och hysterisk med sin förväxlingskomik, men det är ändå aldrig nog för att sudda bort den oförfalskade glädje resten av hans verk skänker.  Hade det inte varit för Ingen fara på taket hade filmvärlden sett väldigt annorlunda ut idag, och även om dess arv har förvaltats väl, så är det ändå få romantiska komedier som slår originalet.

—

Johan Axell