CD: Paul Lewis spelar Schubert
Recension, Skivhyllan, Skivor söndag, december 16th, 2012
Franz Schubert: Piano Sonatas D. 845; “Wandererfantasie” D. 760; Impromptus op. 142 (D. 935); Moments musicaux D. 780; Allegretto c-moll D. 915. (Harmonia mundi/Naxos). 2 cd. Speltid: 55´15 + 64’58.
Paul Lewis (piano)
Betyg:
–
Paul Lewis spelar alltid vackert och med känsla, men ibland kan man sakna temperament. Hans inspelningar av Beethovens pianosonater är inte riktigt my cup of tea. Däremot föll jag för förra årets välfyllda dubbel-album med pianomusik av Franz Schubert. Att Schubert + Lewis = Sant visar även den nu aktuella dubbel-cd:n med den 16:e pianosonaten, den andra samlingen Impromptus, Moments musicaux, ”Wanderer-fantasin” och ett litet Allegretto.
Lewis mjuka anslag och flödande legato lyfter fram Schuberts underbara melodier, och man kan slå sig till ro i den fullständiga förvissningen att inga störande moment kommer att inträffa. Å andra sidan ska man inte förvänta sig några direkt omtumlande tolkningar. Man kan hitta andra inspelningar som i olika avseenden kan ha större kvaliteter: Christian Zacharias är mer utmejslad i pianosonaten (EMI), Radu Lupu mer sårbar och gripande i Impromptus (Decca), Mitsuko Uchida mer förandligad i Moments musicaux (Philips), Svjatoslav Richter mer dynamisk och explosiv i ”Wandererfantasie” (EMI).
Men även om Paul Lewis kanske inte är den som borrar djupast är han med sitt kultiverade, både lyriska och schvungfulla, spel en alldeles utsökt Schubert-pianist. Hans runda och fylliga klang och melodiska lyhördhet kan få vem som helst att vilja sluta ögonen och bara njuta. Han ställer sig aldrig mellan musiken och lyssnaren. Han hemfaller aldrig åt excentriska gester och udda tolkningar bara för att göra sig märkvärdig och originell. Han är en ödmjuk pianist som föredrar det utsökta framför det sökta. Och det kan kännas väldigt gôtt.
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.
