Prosa: Konungarnas Tillbedjan
Bokhyllan, Recension, Skönlitteratur fredag, december 14th, 2012Konungarnas Tillbedjan
Lotta Lotass
Albert Bonniers Förlag
Prosa, 153 sidor
Ute nu
Betyg:
— — —
Konungarnas Tillbedjan är inte bara en känd målning av konstnären Rafael, det är nu också en ny bok av Lotta Lotass.
Precis som i målningen, men kanske inte lika uppenbart finns kopplingen till de tre vise män som spelade en viss roll i en händelse för länge, länge sedan, aktualiserad nu vid jultid. Lotta Lotass fokuserar dock på en av dessa män, dock får man aldrig veta vem av de tre man fått lära sig namnet på; Kaspar, Balthzar eller Melchior det är, men det kanske är av mindre intresse då de faktiskt inte är namngivna i bibeln.
Men tillbaka till boken – den aktuella boken: När jag valde denna boka att recensera så fick jag höra något om att Lotta Lotass böcker kan upplevas som både genialiska och….det som antingen är närliggande eller motsatsen, om ni förstår hur jag menar. Mitt eget ord är förvirrad… eller kanske rörig… jag blir så förvirrad…
Skämt å sido, jag blir verkligen förvirrad av Konungars Tillbedjan, men samtidig har jag en oroande känsla att det inte är något vi ska lasta Lotta Lotass för. Det kan mycket väl ligga hos mig, och att detta är mitt första möte med henne och hennes sätt att skriva. 
Men språket är vackert och målar upp en mängd bilder i ens inre alltmedan man läser och så mycket mer kanske inte behövs för att man ska bli betagen när man är Lotass-novis? Ja, faktiskt. Bara för de bilder hon målar upp i mig tänker jag bestämma mig för att jag tycker om Konungarnas Tillbedjan. Jag till och med bestämmer mig för att förvirringen är min, och att den kommer att lägga sig om jag låter boken ligga framme och läsa om ett passage då och då.
Boken slutar med ett litet hugg av vemod. Lotta Lotass vise man kommer inte fram i tid. När han står där vid stallet, redo att räcka fram sin gåva, då är det nyfödda barnet och hans föräldrar inte längre där. Men resan dit… den var allt vacker.
— — —
Camilla Johansson
