Samhälle/debatt: Ingenmansland

Inlagd av Maria Larsson Bokhyllan, Facklitteratur, Recension måndag, juni 4th, 2012

Ingenmansland. Ett år på Sveriges baksida
Dan Jönsson
Leopard förlag 256 s
Utkommer 22 maj 2012

— — —

En januarifredag kliver Dan Jönsson av tåget i Flen.

Med sig i bagaget har han The Loss of Happiness in Market Democracies av den amerikanske samhällsforskaren Robert E Lane. Lane hävdar i sin bok att marknadsekonomi och politisk demokrati inte gör människor mer tillfredsställda med sina liv utan tvärtom minskar människors upplevda lycka trots ett ökat välstånd. Detta funderar Dan Jönsson på medan han fördriver tiden på krogen, i den kommunala bastun, i bowlinghallen, på stan, i hyresrummet. Han pratar med de människor han stöter på och skriver ned sina iakttagelser.

I februari går resan till Fredrika med 200 invånare. Det är 27 grader kallt, snö och stilla. I Fredrika träffar Dan Jönsson buddistiska munkar och talar med sin hyresvärd Katrin och hennes väninna Ann-Kristin, som blev levande begravd i ett tidigare liv. I Fredrika läser han Adam Smiths The Wealth of Nations från 1776.

Så där fortsätter det ett helt år. Några dagar varje månad gör Dan Jönsson ett nedslag i en ort på ”Sveriges baksida” utom i december, då han väljer Norra Hammarbyhamnen, där han läser Dept: The First 5000 Years av antropologen David Graeber. Dan Jönsson refererar hela tiden till Mediasverige på Sveriges framsida, Stockholms Söder. Men när han kommer dit och börjar gå runt på lägenhetsvisningar tvingas han inse att en nyinredd liten trea på en vind kostar fyra gånger så mycket som värdet på familjen Jönssons 300 kvadratmeter stora före detta lanthandel i Örtofta. Dan Jönsson bor själv i Fulsverige. ”Stockholms glittrande stadsljus måste betalas någonstans.—Stockholms rikedom är landsortens fattigdom.”

I början retar jag mig på Dan Jönssons sätt att åka runt och dissa en massa orter: Flen, Fredrika, Ullared, Grängesberg, Haparanda, Ånge, Angered, Urshult, Säffle, Sandviken och Bjuv. Han har inte tagit reda på något om sina besöksmål och han gör inga formella intervjuer. Istället har han tagit med sig en samhällsekonomisk bok på varje resa och litar till sin intuition när han iakttar och pratar med dem han möter. Ibland hittar han en bok eller skrift om orten, där han befinner sig och då läser han den med intresse. Men ganska snart kapitulerar jag för projektet, att ”observera något som inte syns. Om att i ögonhöjd försöka ge en bild av vad det är som får ett land, ett samhälle att hänga samman: ekonomin.” Och sedan så småningom: vad är ekonomi och ekonomiskt värde annat än en konstruktion? Så när september kommer till Dan Jönsson i Säffle nickar jag bara vad-var-det-jag-sa när han konstaterar att han för stunden är nöjd med sin ytliga analys av Säffles sociala stigma. Han får vara ytlig, så länge han lyckas förmedla en trovärdig helhetsbild av uppdelningen mellan de som har och de som inte har, mellan innanför och utanför.

Ingenmansland är en personlig resa genom Reinfeldts Sverige i ett vänsterperspektiv. Det personliga består inte bara i iakttagelser och slutsatser. Också Dan Jönsson är drabbad. Han är en känd och uppburen frilansjournalist, som har drabbats av sin huvudsakliga uppdragsgivare Dagens Nyheters neddragning av frilansbudgeten. Plötsligt kan han inte skriva vad han vill, ja, nästan inget alls, faktiskt. Denna personliga ekonomiska oro finns hela tiden med som en malande hotfull bakgrund till varje ny resa. För övrigt är Grängesberg den enda ort han gillar och känner sig hemma i. Den påminner på något sätt om hans hemby Örtofta.

— — —

Maria Larsson