Lyrik: Stämmor av ljus fördelar världen
Lyrik, Recension torsdag, september 1st, 2011Hos Ulf Eriksson finns en uttrycksvilja som inte väjer för det kantiga och svåra
Hos Ulf Eriksson finns en uttrycksvilja som inte väjer för det kantiga och svåra
Tomas Tranströmer fyller 80 och firas med två nya böcker.
Malte Perssons sonetter: lärd uppvisning, ironisk respektlöshet och varsam känsla på samma gång
För några år sen drabbades poeten och litteraturforskaren Jesper Svenbro av en allvarlig stroke. Han beskriver i sin nya diktsamling hur han under den kritiska förmiddagen på ett franskt sjukhus befinner sig i ett ”drömartat dis”. Där drömmer han att han på sin dator skriver ut bönen ”Fader vår” på grekiska, och texten strålar på dataskärmen. Drömsynen ser han inte som en tillfällighet.
Ett allt större antal utlandsfödda svenskar berikar vår litteratur. Många av dem kom till Sverige som barn och har tidiga minnen från andra delar av världen. Alla bär förstås med sig egna individuella erfarenheter och det vore ett stort misstag att klumpa ihop deras verk under den intetsägande rubriken ”invandrarlitteratur”.
Någon nykomling som skribent är knappast Emil Boss, men tidigare är han mest känd som konstruktör av spel eller som syndikalistisk debattör i aktuella fackliga stridsfrågor. Med samlingen Vad avlägsna vi ser ut man kan knappt tro att det är vi debuterar han nu på allvar som poet, och det låter ju som något helt annat än vad han sysslat med förut. Skillnaderna ska ändå inte överdrivas. Boss skriver en form av konceptpoesi med grund i egna erfarenheter som butiksanställd. Han utgår från till synes själlösa dokument som tidrapporter, arbetsscheman eller lönebesked. Dessa får dela utrymme med monotona uppräkningar av handgrepp eller repliker från arbete i en butikskassa, men också med några texter som mer påminner om traditionell poesi.
Arne Johnsson var i princip färdig poet redan när han debuterade för 25 år sen med samlingen Förvandlingar. Sen dess har uttrycksmedlen förfinats, men nog finns det mycket man känner igen i hans nya samling Reidjz, både när det gäller tematik och poetiskt hantverk. En än starkare känsla av åldrande och tidens gång fyller de nya dikterna, och den elegiska tonen är påfallande. Titeln är en omskrivning av engelskans ”rage”, men raseriet som känsla benämns snarare än uttrycks och är av allmän existentiell art. Den ligger under ytan som en sorts hjälplöshetens eller rådlöshetens tecken.
Niklas Schiöler är mest känd som Tranströmerforskare, men han har även skrivit en del essäer i blandade ämnen. Det är som lyriktolkare han har sin styrka, och det märks i hans nya bok Döden och grodan.
Anders Olsson är en av våra främsta litteraturvetare, och han har i sitt vetenskapliga författarskap främst beskrivit och analyserat verk av lyriska modernister. Han skriver också egna dikter, och nu ger han ut sin första samling på tolv år, men så oändligt lätt att svara dig. Tidigare kunde hans intensiva studium av författare som Björling och Celan sätta väl starka spår i den egna poesin. Det är influenser som inte är lika uppenbara i hans senaste samlingar. Nu finns här bara en och annan medveten hälsning, t.ex. till Ekelöf.
I Magnus William-Olssons nya diktsamling Ingersonetterna är det övergripande temat moderns alzheimersjukdom och de minnen och associationer hennes tillstånd väcker. Här finns obarmhärtiga bilder av det ”döden i livet-tillstånd” som svåra demenssjukdomar kan leda till, men också ljusa hågkomster av en ung, attraktiv kvinna i sin krafts dagar, eller tankar om modern som diktens upphov och vidmakthållare: ”Om allting som jag skrev var ägnat dig/ Vad skall jag skriva nu, och var skall orden/ gro, i vilken mylla?”
© 2024 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree
Diskussion