Bio: Extremt högt och otroligt nära

Inlagd av Agneta Hagerud Film, Recension söndag, februari 19th, 2012

Extremt högt och otroligt nära
Drama, USA 2011
Regissör: Stephen Daldry
Medverkande: Thomas Horn, Max von Sydow, Sandra Bullock, Tom Hanks m.fl.
2 tim, 9 min
Från 11 år
Visas på Filmstaden

— — —

Extremt högt och otroligt nära är baserad på Jonathan Safran Foers roman med samma titel (på svenska 2006), om en pojke som mister sin älskade pappa i terrorattackerna elfte september 2001. Regissören Stephen Daldry har tidigare gjort Billy Elliot, The Reader och Timmarna, filmer som utmärkt sig genom fokus på relationer och människors bevekelsegrunder för sitt handlande. När han nu tagit sig an Safran Foers roman är den inget undantag, tvärtom är det en berättelse som passar alldeles utmärkt i hans händer. Det ska på en gång sägas att filmen inte tar upp den politiska sidan av terrorhandlingen, utan lämnar den därhän till förmån för en nära bild av de som drabbades.

Oskar är en udda kille vars liv kretsar kring specialintressen, såsom ordlekar, atomer och molekyler och sökandet efter en försvunnen stadsdel i hemstaden New York. Hans pappa är inkännande och spelar med i sonens spel, ger honom utrymme och tränar honom samtidigt för ett liv bland andra människor. Oskar har nämligen svårt att prata med främlingar och han känner stark rädsla för många saker i tillvaron. När hans pappa dör i ett av tornen den elfte september tappar Oskar fotfästet. Hans mamma har nog med sin egen sorg och kan inte möta Oskar i hans förtvivlan. För att få en chans att vara tillsammans med sin pappa i hela åtta minuter – den tid det tar innan jorden märker av att solen exploderat – ger sig Oskar ut i staden. Han har nämligen hittat en nyckel i sin pappas efterlämnade saker, och blir besatt i sitt sökande efter det lås som nyckeln ska passa i. Om han hittar låset kommer han att komma nära sin pappa igen. Det leder Oskar ut på en resa, där han i vitt skilda miljöer möter olika slags människor, och där sökandet till sist leder till att han kan förlika sig med tanken att pappan är död och aldrig kommer tillbaka.

Filmens centrala tema är relationen mellan far och son, som visar sig i flera generationer och familjer. Fäderna har av olika anledningar försvunnit – antingen för att de dött eller att de gett sig av på eget bevåg. Filmen handlar överhuvudtaget mycket om män, vilka på olika sätt är viktiga pusselbitar i Oskars liv. Ett annat tema är ordens betydelse, vare sig det gäller oxymoron, handskrivna meddelanden eller artiklar. Språket är viktig för Oskar, och ingen undkommer hans krav på logiska resonemang och sanningssägande. När hyresgästen kommunicerar med handskrivna lappar och en hand för yes och en för no, blir det en nödvändig motsats till Oskars ständiga resonerande.

Thomas Horn gör rollen som Oskar, och han gör en otrolig tolkning av den lite stela och nära nog autistiske pojken. Med små medel visar han genom mimik och skiftningar i blicken vad Oskar känner och upplever, och hans ständiga följeslagare än tamburinen som lugnar honom när oron sätter in. Max von Sydow, som spelar hyresgästen som slutat prata, är helt underbar i rollen som den gamle mannen som med visst motstånd följer Oskar på hans långa vandringar genom staden. Han säger inte ett ord, och ändå säger han allt.

Man gråter när man ser Extremt högt och otroligt nära, men man skrattar också.  Det finns dråpliga inslag samtidigt som det är känslofyllt och gripande. Framför allt är det en film om livet och döden, och det känns befriande att det på något sätt ordnar sig till slut. Även om det inte alltid löser sig till det bästa finns det försonande drag i livet som gör att man kan gå vidare, och det finns plats även för dem som tänker lite annorlunda. Det är det som filmen säger mig, och det gör mig varm om hjärtat.

— — —

Agneta Hagerud är litteraturvetare och lärare.