Biografi: Krig, kvinnor och gud, en biografi om Barbro Alving

Inlagd av Nelly Ekström Recension, Skönlitteratur måndag, november 1st, 2010

Krig, kvinnor och gud, en biografi om Barbro Alving

Beata Arnborg

Atlantis. 462 sid. Har utkommit.

———

”Bang!”, det är så jag känner till henne. En legendarisk journalist. En tuff kvinnlig krigsreporter. Det här är den första biografi som skrivits om Barbro Alving, och den handlar förvånansvärt lite om just journalistik, trots att författaren Beata Arnborg själv är journalist med bland annat 15 år på Svenska Dagbladets kulturredaktion bakom sig.

Barbro Alving föddes 1909 i ett litterärt hem. Hon växte upp till en skojfrisk, social och försigkommen tjej. Inuti kände hon sig ensam, oroade sig över sitt utseende och att aldrig träffa någon att älska och bli älskad av. Barbro lärde sig dock tidigt att dölja sin dåliga självkänsla bakom gott humör och självironi, och hon fortsatte göra det under resten av sitt liv. Så blev hon Bang. Författaren beskriver att det som drev Bang var en kombination av ”ångest och passion”. En ständig prestationsångest över sina journalistiska uppdrag plus dålig självkänsla, ett passionerat kärleksliv och svårigheter att hålla ekonomi och alkoholkonsumtion på en rimlig nivå, gjorde att Bang gick in och ut ur depressioner under hela sitt liv.

1928, som nittonåring, fick Bang sitt första jobb på en tidning. 1934 blev hon anställd på DN där hon skulle bli kvar till 1959. Bang är en legendarisk reporter, och den tidningsvärld som skildras är också som ett mytologiskt landskap. Journalistiken som den såg ut då finns inte längre. Klarakvarteren i Stockholm under slutet av 20-talet. Redaktioner med skrivmaskinsknatter och piprök. Journalister som var kändisar, skrev under signatur och hade mycket mer plats för sina texter i tidningen än vad dagens journalister har. Barbro Alving skrev också under flera olika signaturer. Hon kåserade som ”Kärringen mot strömmen” och recenserade film som ”Miss Bio”. Hon talade också i radio i programserien ”Bang, med skrivmaskin och grammofon”. Till hennes mest berömda reportage hör det från OS i Berlin 1936, från fronten i spanska inbördeskriget och finska vinterkriget 1939.

Bang hade också en förkärlek för kungliga bröllop och begravningar. Bang hade ett personligt språk med kvicka vändningar. Ofta hittade hon också på egna uttryck. Man möter Bangs eget språk i biografin genom alla de citat som författaren har tagit med. På det sättet får man också Bangs förstahandsskildringar av vissa sammanhang. Man kommer nära henne genom hennes egna ord. Hennes sätt att skriva upplevdes som fräscht och nytt då. Nu fungerar användandet av hennes egna ord som ett bra sätt att levandegöra den tid då de skrevs.

Titeln på biografin är ”Krig, kvinnor och gud”. Av de tre ämnena är det kvinnorna som tar upp mest plats i boken, liksom antagligen i Bangs liv. Det var många kvinnor som på olika sätt stod Bang nära. Som vänner, kärlekspartners och förebilder. Över huvudtaget är det många namn, mer eller mindre berömda som fladdrar förbi i texten. Kvinnorna ges betydligt mer utrymme än männen. De porträtteras, medan männen skildras mer i förbigående. Kanske med undantag för Hjalmar Alving, hennes pappa. Just det med ha kvinnliga förebilder verkar ha varit mycket viktigt för Bang. Den viktigaste av alla dessa var Elin Wägner. Bang tog till sig och inspirerades av hennes åsikter om feminism och pacifism, och var aktiv inom fredsrörelsen och arbetet mot att Sverige skulle skaffa sig kärnvapen under 50-talet.

Men det här är en biografi över Barbro Alving, inte över Bang. Tonvikten ligger på hennes personliga relationer och problem. Bang var en fantastisk, resursstark, modig och begåvad person. Inte bara för att hon reste som reporter till krigshärdar, utan för det liv hon valde i det privata också. Hon fick barn utan att vara gift, och levde ihop med en annan kvinna. Hon konverterade till katolicismen och blev en mycket okonventionell katolik. Men trots detta så ligger fokus hela tiden mycket mer på hennes svagheter och problem än på vad det var som gjord henne till en så framgångsrik reporter.

Om man inte är insatt i tidningsvärlden under Bangs tid är den ett helt främmande landskap, jag behöver se Bang i ett sammanhang för att fatta vad det var som gjorde henne till en så legendarisk journalist. Bang var ju som krigsreporter en kvinnlig pionjär i en starkt mansdominerad miljö, och det måste ha inneburit problem. Jag tycker att det är synd att den problematiken skildras så lite i jämförelse med hur utförligt hennes inställning till sin övervikt.

Skulle Barbro Alving ha blivit den legendariska journalisten Bang om hon hade varit ung idag? Det frågar sig författaren Beata Arnborg i epilogen till sin biografi om Barbro Alving. Hon svarar ja på den frågan. Bang var en unik talang. Hon hade litterär begåvning, var observant och kunde göra det hon skildrade levande för läsarna. Dessutom hade hon ett starkt personligt driv. Med sin passion för journalistiken och sitt under livet alltmer växande politiska engagemang hade Bang säkerligen funnit, eller snarare skapat sig, en plattform i dagens medielandskap.

—

Nelly Ekström är student och kulturskribent.