Bio Roxy: Ligg med mig

Inlagd av Erik Göthlin Film, Recension torsdag, december 8th, 2011

Ligg med mig

Drama/Komedi, Norge, 2011

Distributör: Studio S

Regi: Jannicke Systad Jacobsen

Skådespelare: Helene Bergsholm, Matias Myren, Henriette Stenstrup, Malin Bjorhovde, Beate Stofring

Speltid: 72 minuter

Premiär på Bio Roxy i Örebro 9 december klockan 19.00

– – –

I det senaste numret av filmtidskriften FLM ställer man sig frågan om huruvida det finns en kvinnlig stil inom filmen, och hur den i sådana fall ser ut. Åsikterna går isär, men det flesta filmvetare såväl som filmskapare är av åsikten att det inte finns en strikt kvinnlig stil om man med stil syftar på ett kvinnligt språk. Kvinnliga regissörer har olika stilar, precis som manliga regissörer har olika stilar, och det går med andra ord inte att peka ut en specifik stil som skulle vara den kvinnliga. Däremot är många av åsikten av att kvinnan har andra erfarenheter än mannen i bagaget, erfarenheter som därmed gör att en filmskildring av en kvinna skiljer sig mot vad mannen kan tänkas skildra. Det är förvisso inte heller helt sant. En man kan till exempel skildra unga kvinnor (som Modysson i Fucking Åmål) och där lyfta fram kvinnliga erfarenheter utan en sorts manlig blick. Samtidigt kan en kvinna anta den manliga blicken och regissera en typiskt manlig actionfilm där resultatet inte skiljer sig nämnvärt jämfört med om en man regisserat filmen. Kontentan blir således att visst finns det kvinnliga berättelser och skildringar av kvinnor befriade från den traditionella manliga blicken. Däremot existerar inte ett särskilt kvinnligt språk.

Den frågeställningen blir viktig också i norska Jannicke Systad Jacobsens ungdomsfilm Ligg med mig. I centrum står Alma (Helene Bergsholm), en sexuellt frustrerad 15-åring som bor i en liten håla på landet och som inget hellre vill än att bli av med oskulden. Hon spenderar dagarna med att ringa till telefonsexlinjen och onanera, något hennes mor blir varse om då telefonräkningen på sextusen kronor dimper ner i brevlådan. På en fest i ungdomshuset möter hon Artur, körpojken hon är hemligt kär i. När hon står utanför huset och hetsdricker medtagen cider kommer Artur plötsligt fram och gnider sin pitt mot hennes höft. Hon blir inte direkt avskräckt, men när hon berättar för sina väninnor om saken tror de henne inte. Hon blir utfryst i skolan och kallad för ”Pitt-Alma”. Samtidigt börjar Artur distansera sig mer och mer. Kvar finns bara Alma, ensam, och allt hon vill är att ligga.

Tonen i Ligg med mig är ny och fräsch. Utan pekpinnar eller moraliska värderingar skildras en ung kvinnas sexualitet, något vi inte direkt är bortskämda med inom ”coming of age”-filmen som traditionellt sett alltid skildrat den unga mannen. Alma är kåt och skäms inte för det. Det gör däremot hennes mamma som blir äcklad av sin dotters sexualitet och inte längre kan se på henne med samma ögon. Äcklad blir också hennes väninnor som stämplar henne som lögnare och sjuk i huvudet. Gruppmentalitet och föreställningar om hur en kvinna bör vara och uppföra sig ställs mot sin spets.

Det som är så befriande med filmen är att den visar att det är fårskocken som är sjuk i huvudet, inte den sexuellt bejakande kvinnan. Ungdomsfilmer brukar konsekvent har problemet att de är riktiga moralkakor. Och då ofta med ett skuldbeläggande på kvinnan. Den hormonstinna unga mannen däremot klarar sig alltid, det är helt enkelt så han är. Den unkna och reaktionära synen på sexualmoral som så ofta präglat ungdomsfilm är här ett minne blott. Tack Jannicke Systad Jacobsen för det.

Estetisk sett påminner filmen om de amerikanska ”indie”-filmer som idag är så populära och vars berättande blivit något av en egen konvention, snarare än en fristående film som från början urskiljde dem från resten. Det handlar om ett skissartat och snabbt berättande, hipp popmusik som soundtrack och några helt skruvade karaktärer. I fråga om estetik är filmen alltså knappast egen. Däremot är den egen i sin gestaltning och representationer som strider mot den typiskt manliga sådana. Det är också däri filmens storhet ligger.

Ligg med mig är ett fräscht bidrag till en ofta konservativ ungdomsfilm. Den utmanar och ifrågasätter. Och viktigast av allt; den skäms inte för sig!

– – –

Erik Göthlin filmvetare och frilansskribent