Höstdag med Nobelpris
Kulturbloggen torsdag, oktober 6th, 2011Jag sitter och stirrar genom det stora fönstret på äppelträdet. Dess gröngula och äppelfria grenverk vittnar om hösten. Hos grannen skymtar jag några grenar av ett äppelträd rödgande sig i äppelrikedom. Ännu en lunch är förbi. Och jag hör namnet Tranströmer. Ingenting förändras till det yttre. Träden står där, dagen är grå – på gränsen till regn. En stilla glädje rinner upp någonstans inom mig. I mitt sinne svärmar orden. Men jag vill dröja kvar i glädjen. Inte svepa in poeten i feta ordhyllningar. Eller avfyra beskäftiga salvor av skenlärda tirader.
Nej, jag vill sitta kvar in på nattkröken och då och då lyfta blicken mot himlen och försöka höra stjärnbilderna stampa i sina spiltor högt över äppelträdet. Tranströmer…han talar till mig så enkelt och så rikt.
