Roman: Det vita kolet
Recension, Skönlitteratur måndag, september 26th, 2011Det vita kolet
Eva F Dahlgren
Forum. 321 sidor. Har utkommit
—–
Den drivande handlingen är en enkel kärlekshistoria. En man som blir kär i en yngre kvinna och som bedrar sin fru. Den yngre kvinnan symboliserar den nya tiden. Bokens yttre ram är elektricitetens införande i Sverige och särskilt i Malmö. Att boken delvis utspelas i Malmö markeras av att olika bifigurer använder orden ”räligt” och ”för sören”.
Andra bifigurer är filosofen Hans Larsson och August Strindberg. August Palm skymtar också. Och någonstans gryr feminismen.
Bokens huvudperson Maximilian Lamotte stöter på Strindberg på Hotel Orfila i Paris där denne tror att Lamotte försöker döda honom med elektricitet. Sedan skriver han Inferno.
Den nya tiden vältrar obönhörligt fram genom Europa. Gud är tyst, rationalitet och elektricitet härskar. I bokens framtid väntar det förödande Första Världskriget.
Motkrafterna är svaga – en förvirrad Strindberg som försöker framställa guld, en galen präst som torrborstar sig i kylan, en filosof som pratar med kvinnorna om intuition.
Ingredienserna är intressanta och boken är inte dåligt skriven. Ganska korta stycken för berättelsen framåt.
Som på räls, inte olikt bokens spårvagnar, rullar historien fram och det är väl egentligen där som mina invändningar kommer. Handlingens förutsägbarhet är nästan bedövande och precis som elektriciteten känns boken artificiell. Bara nere i den mörka matkällaren där den bedragna frun står med drypande mjuka inlagda päron i händerna, uppstår ett märkligt liv en kort stund.
—–
Peter Ekström är del av Kulturdelens redaktion
